Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter bästa förmåga, alltmedan han ivrigt väntar på avringning om kvällen,
att den tio timmar långa fastan är slut. Sedan lian »skaffat» kväll, är han
så slut, att han måste lägga sig, om han icke behöver sitta uppe och lappa
kläder. Dagligen möter honom aldrig någon annan förmildring än den,
krö-garens brännvinsflaska möjligen skänker.
Men nu har ett tacklat skepp lagt ut på redden, och båtsman skall bli
sjöman. Liksom genom ett trollslag befinner han sig med sin klädsäck
kastad in i en underlig värld. Till de omgivande föremålens lugnare
betraktande får han ingen tid, ty det är en otalig mängd grejor, som skola tagas
ombord, och tiden är dyrbar, och åter är han hemfallen till lika svåra
släparbeten som i land. På varvet hade han visserligen också fått bära, draga
och slå såsom hantlangare, men förmännen hade i alla fall sagt, vad han
skulle göra och hur. Men här! Här måste han ro och hala, hala och ro utan
att få veta hur eller förstå varför och gör sålunda nästan allt oriktigt och
är därför snart uttröttad, eller också måste han fullgöra befallningar
utfärdade på ett språk, som han alls icke begriper.
Så är då utrustningen till slut färdig, men blir det icke exercis med segel,
så blir det med kanoner m. m., fördelning till hans plats vid manöver,
drabbning, rengöring, och hans öde blir att av underbefäl och befarna matroser
betraktas antingen för en dumskalle eller ock låtsas vara vad han icke är.
Så får han gå »sladdrund» att lära sig alla »rep» och höra på föreläsningar
om tacklingen, varvid han i regeln bara lär sig namnen utan att veta deras
användning. Det blir sällan mera än en ofruktbar utanläxa, som plågar den
som har dåligt minne eller gör den, som har ett gott, till en papegoja.
Så hivas ankaret opp och seglen i topp, varpå det bär i väg till sjöss.
Där möter hårt väder, kanske storm, och sjuk i magen och yr i huvudet
måste han kravla i masterna, medan fartyget far hit och dit. När han
äntligen lärt sig något så när, vad han skall göra, så kanske han flyttas till en
annan plats, och är lika dum igen, som han var, när han kom ombord. Hela
denna för honom besynnerliga värld hindrar honom ifrån att bliva riktigt
hemmastadd och jagar bort all trevnad. När han så händelsevis får njuta
en stunds vila, flyga hans tankar till torpet. I inbillningen ser han där sin
hustru, barn och stuga omgivna av ett slags helgonskimmer, ja, t. o. m. den
i täppan betande kon eller bökande grisen se förklarade ut. På det viset
blir landbacken huvudföremålet för hans beklämda sinne och sjölivet en
skärseld, som han hoppas tar slut så snart som möjligt.
Äntligen är också resan slut, och skeppsdäcket ligger stadigt i den lugna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
