- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 10. Kring sekelskiftet /
357

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vi veta tyvärr icke heller, om Petterssons skepp brukats som förebild
vid fortsatt svensk skeppsbyggnad eller sporrat till ytterligare förbättringar,
om än det kan se så ut. I Stockholm sjösattes nämligen 1836 på
Djurgårds-varvet briggen »Mary», konstruerad av Abraham Engel, löjtnant vid samma
kår som Pettersson och en av samtidens skickligaste men samtidigt mest
tystlåtna och anspråkslösa skeppsbyggare. Briggens konstruktion var så
oförsökt och djärv, att assuradörerna vägrade försäkring. Insatt på traden
Sverige—Brasilien gjorde den sin tids snabbaste resor. Vid ett besök senare
i Nordamerika väckte den stort uppseende. Vid Djurgårdsvarvet byggdes
alla och vid några varv i Norrland de flesta senare fartyg efter dess linjer.
Jämförd med lika lastdryga amerikanska fartyg var den betydligt
skarpare och alltså nödvändigtvis längre.

Det sista utvecklingsstadiet av segelskeppskonstruktionen var
klippermaneret. I början av seklet byggdes i Baltimore (U. S. A.) skonerter av
ny typ med ovanlig snabbhet. Klart är emellertid, att ett klipperskepp icke
utvecklades direkt ur en liten skonert, utan att ett mellanled måste finnas.
Denna synes vara det amerikanska skeppet »Ann Mc Kim», byggt (1832)
just efter nämnda skonerter (uppkallat efter maken till den rike
köpmannen Mc Kim, skeppets ägare).

För att bättre kunna förstå detta nya maner, är det nödvändigt att giva
några exempel på huvuddimensionerna; vi taga ur högen de båda
amerikanska skeppen »Sea Witch» (1845) 52 m. långt, 10 m. brett, 6 V2 m.
djupt; »Flying Cloud» (1851) 60 m. långt, 12 m. brett, 6 V2 m. djupt; samt
de båda engelska »Nelson» (1874) 72 m. långt, 11m. brett, 6 m. djupt och
»Sudbourne» (1881) 91 m. långt, 12 m. brett, 7 V2 m. djupt. Av dessa mått
ser man, att samtliga äro över fem gånger så långa som breda. (Med tiden
byggdes skeppen emellertid allt längre.) I Sverige lärde likväl af
Chap-mans okritiska beundrare ännu 1848, att »en lång erfarenhet» visat, att
bredden bör vara Va—V« av längden och djupleken V2 bredden samt att
»största bredden bör vara något förr om mitten». Hur pass mycket värd
denna slags erfarenhet var, visar ju nogsamt »Sea Witch»! Lika
betecknande som det är lustigt lärde samme svenske lärare några år senare, helt
trankilt, när den nya erfarenheten nått våra tongivande skeppsbyggare, att
»seglande fartyg hava hittills ej byggts längre än 5—6 gånger bredden»,
och att det på senare tider hålles före, att »denna bredd borde ligga akter
om mitten, ehuru icke bevisat». Man märker, hur det tager emot, och för
att göra hans förvirring större, får man lust att fråga: Var och huru be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:04:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/10/0431.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free