Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDELNINGSVERKET, EN GÅNGEN TIDS SYSTEM.
Den indelta armén var grundad på yrkessystemet och var i så måtto
besläktad med de kontinentala värvade eller stående härarna under
1600-och 1700-talen. Men den skilde sig ock i högst väsentliga delar från dessa.
Den indelta armén låg icke ständigt sammandragen i läger, den låg i
fredstid »på roten», ett speciellt svenskt underhållssätt, vars principer skildrats
i en föregående artikel (band 5). Dess element voro icke i något avseende
jämförliga med legohärarnas, vilka strömmade till de kontinentala
soldatmarknaderna, då värvningstrummorna ljödo. Den svenske yrkessoldaten var
i fredstid en på sitt sätt besutten jordbrukare, som på torpet gjorde sin
insats i den fredliga odlingens tjänst. Hans ställning i samhället var aktad.
Han var ofta gäst vid bröllop och begravningar, varvid han uppträdde i
paraduniform. Där samförståndet var gott — och mestadels torde det varit
så — kom han även som en gärna sedd gäst, då han färdades omkring och
hämtade sitt hemkall, såsom i Dalregementets historia skildras: »Vare sig
soldatkontrakten bestämde eller icke, så vankades ’högtidsgästning’ hos
rotebönderna, ofta under alla de tre större kyrkhelgerna, jul, påsk och
pingst, men åtminstone vid jul. I många fall två gånger om året, men i
regel vid ’julgästningen’ brukade soldaten ’ta opp’ på roten alltefter avtal
om tiden för hemkallets utfallande. Man tyckte, säger gammalt folk i
Leksand, att det kändes ingen riktig helg förrän soldatens muntra ’go jul’ klang
i byn. Under veckor hade soldatsmåttingarna i Gagnef liksom väl
annorstädes bidat den skymmande morgonstund, då far spände sin eller
grannens Pålle för stora färdskrindan, och mor kom med, och det bar av till
en granngård, där golvet var nystrött med finhackat granris och
flottbröds-grytan stod i spisen och glädjen redan högt i tak. Och mitt på långbordet
stod granna flaskan med kungens namn uppå, och knekten fick
morgon-kasken med själva huvudbonden, som haft bestyret att räkna ut och samla
rotelagarnas tillskott i ’julkosten’ alltefter hemmanens storlek i reducerade
snesland jord. Det vankades bröd, smör, ost, kött och fläsk, potatis och
ull m. m., som packades ned i skrindan. Uppbörden kunde ock ordnas så,
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. »Infanteriets Tross Collonne» passerar ett soldattorp,
frdn vars trappa en talrik barnskara — kanske far är med — betraktar det intressanta
tåget med foror, lastade med proviant, trummor och annat; vid vägkanten släcka ett par
soldater den törst, som icke brukade vara sen att infinna sig vid marscher. —
Pennteckning i ett album av A. C. Wetterling 1845. Nationalmuseum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
