Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga verkligheten erbjuda honom ett
allt rikare material för en filosofisk
syntes, vars högsta produkt är
metafysiken. Spencer och Wilhelm
Wundt äro hans läromästare, men
mot evolutionismen i dess enklare
former sätter han övertygelsen, att
den empiriska världen blott är ett
övergångsstadium. Icke blott en
tendens till organisation, till högre
liv och medvetande, till
värdestegring, kan konstateras i vår värld
utan också en tendens till
upplösning, död och värdeminskning —
och den senare skall ta överhand.
Allen Vannérus är determinist, men
de etiska värdena äro för honom de
högsta, och han ser intet skäl varför
vi inte skulle kunna eftersträva vad
vi vilja eftersträva. Hans
värde-idealism är äkta och rakryggad. Med imponerande konsekvens, obekymrad
men icke oberörd av samtidens ros och ris, fullföljer han sitt stora
systematiska verk, förkastande gammalt material och infogande nya stenar.
»Jag har velat en romantik som bevarade den stålade tanken och viljan
från Kants och Fichtes filosofier, det praktiska reformintresset från
upplysningstiden, det goda som fanns i åttiotalismen», bekände Hans Larsson
en gång. Hans verk visar, att han menat allvar med den bekännelsen. Från
romantiken stammar tonvikten på den intuition, den helhetsåskådning, som
är källan till all filosofi. Men Hans Larsson använder den inte för att driva
genikult eller för att drömma sig hort från dagens frågor eller för att skaffa
sig en ursäkt för logiska kullerbyttor. Från studier över poesiens och
pedagogikens teknik har Hans Larsson burit hem den övertygelsen, att diktning
och vetenskap icke äro oförsonliga motsatser utan alt poesien kräver
logiken, nämligen den fina, nyanserade logiken, och vetenskapen skulle falla
död och tom till marken, om den icke förfogade över bilden som
aktualiserar det väsentliga i ett begrepp, om den icke kunde markera hur dess
föremål och dess omdömen höra samman med centrum, livets källa. Denna
Hans Larsson.
- Kolteckning av Endis
Bergström 1927.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
