Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sidan ville Norström bevara kontinuiteten med båda dessa riktningar.
Han ansåg, liksom Boström, att konst, sedlighet, rätt och religion
utgjorde en »förnuftig erfarenhet» vid sidan om den sinnenas erfarenhet,
varpå naturvetenskapen bygger, och med Kant såg han i erfarenhetsanalysen
filosofiens väsentliga uppgift. Undersökningen av erfarenheten från
sanningens synpunkt resulterar i logik, kunskaps- och vetenskapslära,
undersökningen av den mänskliga utvecklingens former, lagar och
värden i en kritisk värdelära. Norström har närmare utfört denna
grundritning i de skrifter, som tillkommo mellan 1899 och 1905 och samlades i
»Tankelinier» (1905) samt i »Religion och tanke» (1912, tysk utvidgad
upplaga 1932).
I samtidens utvecklingstro och frihetssträvan fann Norström en
sammanblandning av oförenliga element. Om framåtskridandet följer järnhårda
naturlagar, var blir det då plats för den individuella friheten? Blir inte
friheten då en illusion? Norström sökte visa, att det var föreställningen om
bindande naturlagar, som var oberättigad. Naturalismen i denna mening
hör icke till naturvetenskapens förutsättningar. Den kritiska reflexionen
hos naturforskningens egna representanter, t. ex. Helmholtz och Ernst Mach,
håller på att upplösa de dogmatiska substans- och orsaksbegreppen. Denna
procedur, som förberett den moderna naturåskådningen, kallade Norström
»naturkunskapens självbesinning».
På samma sätt företrädde Norström personlighetens intresse i sin kritik
av samtidens tendenser till kollektivistiskt tvång. Liksom Heidenstam såg
Norström, hur jämlikheten tillämpades på ett sätt, som hotade att göra
medelmåttigheten till ideal och högre sällsynta kvaliteter till ett brott.
Altruism och broderskap blir nonsens, ifall man inte aktar varandras
olikheter. Den kulturdebatt, som uppstod kring Norströms »Masskultur» (1910),
är en av de viktigaste som förts i vårt land.
Samtidigt deltog Norström i den religiösa diskussionen. Genom att kräva
en religiös förnyelse och fördjupning i äkthetens och innerlighetens tecken
fullföljde han Viktor Rydbergs och Pontus Wikners verk. Men han gjorde
det på sitt eget sätt, såsom kunskapsteoretiker. »Hos mig», skrev han en
gång, »sammanhänga kunskapslära och religion på det nogaste, icke så att
jag ur ett religiöst eller metafysiskt substansbegrepp av någon sort, vilket
förutsättes färdigt, söker härleda sanningsbegreppet, utan så, att jag
från specialvetenskapernas rationellt kombinerade erfarenhetssanningar
leder mig steg för steg fram till den universella (= religiösa) sanningen».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
