Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
porten gick från 1920 till 1921 i fråga om trävaror och träprodukter ned till
ungefär hälften; produktionen i allmänhet inskränktes föga mindre.
Jordbruket drabbades hårt av prisfallet.
Borgerliga regeringar sutto vid styret i Sverige under större delen av
åren 1920 och 1921. Men på hösten 1921 tillträdde Brantings andra ministär
med Fredrik V. Thorsson som finansminister. Den svenska krispolitiken
blev emellertid icke härav nämnvärt påverkad. I motsats till
socialdemokratiens politik i de flesta andra länder fullföljde nämligen Thorsson liksom
sina föregångare en deflationspolitik i den ekonomiska liberalismens tecken
och i huvudsaklig överensstämmelse med den svenska högre finansvärldens
uppfattning. Han fasthöll även, liksom partiet i dess helhet, vid
frihandelspolitiken. Högern ensam företrädde industriens och — jämte
Bondeförbundet — jordbrukets tullskyddskrav, men förgäves.
Under de närmast följande åren övervunnos såväl den svenska krisen som
världskrisen. Det skedde lättare än man kunnat ha anledning befara. I varje
fall försiggick detta tillfrisknande hos oss betydligt snabbare än i våra
nordiska grannländer. Anledningen härtill var till stor del den förut omnämnda
förmånliga världsprislägesförskjutningen för Sveriges stora exportvaror, som
blev bestående. Men man kan ej förbise, att den svenske industriledningen
samtidigt visade stor duglighet vid den nödvändiga krisanpassningens
genomförande, samt att den svenska arbetarens yrkesskicklighet och ambition
i hög grad medverkade till befästande av de vunna positionerna. Sedan
arbetslösheten i vårt land kulminerat under vintern 1921—22, övervanns den
tillsvidare ganska fullständigt under de från 1923—24 gradvis förbättrade
konjunkturerna. För den svenska arbetarklassens levnadsstandard blevo
dessa år av avgörande betydelse. Den reala löneinkomsten stannade
nämligen på en betydligt högre nivå än under förkrigstiden och kunde kvarhållas
där, samtidigt med att arbetslösheten försvann och den svenska industrien
vidgade och befäste sin ställning på världsmarknaden.
Sveriges prestation på det ekonomiska området möjliggjorde sålunda en
varaktig höjning av den sociala standarden för folkets breda lager. Främst
gällde detta visserligen industriarbetarna. Jordbruket kämpade alltjämt med
stora svårigheter, vilka icke avhjälptes, förrän statsmakterna från år 1930
slogo in på den statliga jordbruksregleringens väg med garanterad
avsättning till skäliga minimipriser för jordbrukets produkter. Under krisen i
början av 1920-talet och senare under detta årtionde befann sig också
jordbrukareklassen politiskt sett i opposition. Men i trots härav förbättrades dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
