Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lade »livstro». Denna livstro var enligt hennes åsikt en ny religion, som
stod högre än den nedärvda: »I kraften av sin nya religion kunna redan
många av nutidens människor leva, lida och dö. De kristna kalla dem
gudlösa, så som de kristna själva en gång nämndes, när antiken ej kunde fatta
den nya livskraft, i vilken de hade sin varelse. De kristna intala sig att
deras egen varma känsla, djupa tro och rika mystik stå som motsatser till
de ’kristendomsfientligas’ kalla förnuft, grunda känsla och torra själsliv.
Men det är tvärtom återigen känsla som står emot känsla, tro mot tro, ett
nytt mystiskt livsinnehåll mot ett annat mystiskt livsinnehåll. Ja, det
krä-ves i själva verket en mycket djupare tro för att ej tvivla på
människonaturens underbara utveckling än på Jesu underbara födelse, för att sätta sin
lit till framtidsmänniskan än till idealmänniskan! I ena fallet nödgas vi
blott söva vårt förnuft, i det andra göra det till visionär. För att hoppas på
Jesus, behöva vi endast stilla vårt hjärta, för att hoppas på framtiden måste
vi vidga det!» Hallström och Karlfeldt varken polemiserade mot eller
anknöto till kristna föreställningar. Selma Lagerlöf hade under uppväxtåren
tydligen mottagit starka intryck av traditionell kristendom, men hon kan
inte kallas en kristen diktare. Den ende av de egentliga nittiotalisterna, som
rönte djupare påverkan av tidens mystiska strömningar, var Gustaf Fröding,
grubblaren i sin generation, men när hans sinne var som klarast och
starkast, vände han sig också bort ifrån och emot kristen livssyn. I dikten »En
syn», som öppnar helvetet för hans inbillning, låter han djävulen bli
språkrör för sin mening om det onda i livet. Det heter i dikten:
»Då reste sig en av de pinade,
hans drag voro djävulens drag,
förvridna, förstörda, förtvinade,
med spår av ett stolt behag.
Det flög som ett sken över dragen,
det var, liksom åter dagen
lyst in i hans skuggade själ
och bådat ett nyfött väl.
Han sade: ’Det är ju vi själva,
som slipa vårt pinostål,
som elden och marterna välva
omkring vårt eget bål,
men låtom oss själva förlåta oss,
så varda vi marterna loss,
och låtom oss alltid sträva
och låtom oss aldrig gräva
i gammal synd och skam,
men blott se fram!’»
Det är med nittiotalets diktning, som svensk litteratur slutgiltigt
sekulariseras. Detta hindrade å andra sidan inte, att tidens skalder i stor
utsträckning utnyttjade bibliska och andra kristna motiv. Flera av dem sökte sig
gärna till den kristna sägnen och legenden, men i dessa motiv inlade de en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
