Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»En hög och mystisk treenighet av profet, martyr och — fann* — det var enligt Richard
Berghs egna ord det intryck han fick av den åldrande Gustaf Fröding. Efter en rad av
skisser och studier, tillkomna under otaliga besök på de vårdanstalter, där den sjuke
skalden tillbragte de senare åren av sitt liv, målade Bergh i tempera sitt mäktiga och
omdiskuterade porträtt. Fast detta är det enda målade, som existerar av Fröding, såg
han det aldrig själv —- det fullbordades något år före hans död. — Privat ägo, Stockholm.
en belysande metafor, att med andra ord bringa några av människohjärnans
yppersta verktyg i vanrykte.» Det var ej orätt att skildra verkligheten
sanningsenligt, men när det skedde utan entusiasm och i ängsligt krypande för
fastställda regler, sjönk litteraturen ner till ett hantverksmässigt, själlöst
efterbildande, som Heidenstam gav öknamnet skomakarrealism. Man kan, in-
•
präntade han, »ösa ur verklighetens brunn på många olika sätt och dock
giva vingar åt sin inbillningskraft och åt den idealism, som lever inom oss
alla». I själva verket passade ej naturalismen för det svenska lynnet. »Det
är icke», framhävde han, »naturalismens drastiska framställning och brist
på fruktan för det ohöljda, som ligger emot oss. Det är den objektiva,
osmyckade verklighetsskildring, som är — eller som ur ren naturalistisk synpunkt
åtminstone bör vara naturalismens grundprincip. Vi kunna nog också skildra
Sv. folket genom tiderna XI. — 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
