Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN SKÅNES SLÄTTBYGD TILL LAPPLANDS ODLINGSGRÄNS.
Om man skall söka giva en åskådlig bild av svenskt jordbruk, sådant
det efter den föregående utvecklingen nu gestaltar sig, möter man den
svårigheten, att vårt jordbruk knappast låter sammanfatta sig i en enhetlig
typ. Därtill äro de naturliga förutsättningarna för jordbrukets drift alltför
olika i landets skilda delar. De villkor, under vilka den skånske bonden
och den lappländske fjällbon driva sin näring, ha icke mycket gemensamt.
Tekniken är olika, de ekonomiska villkoren likaså, och jordbrukarnas
intressen i vissa avseenden varandra motsatta. I stället för en enda, enhetlig
bild må det därför hellre bli några begränsade, men mera konkreta
skildringar av jordbruket inom vissa av våra viktigare jordbruksbygder.
Det må då vara tillbörligt att göra början med den skånska slättbygden,
som klimat och jordmån i förening gjort till vår främsta jordbruksbygd.
Moränleran, som från den underliggande berggrunden erhållit en hög
kalk-halt, är bördig och lättbrukad. Tack vare det sydliga läget och det ringa
avståndet till havet äro vintrarna korta och milda, och
vegetationsperioden når en längd av 250 dagar mot endast 150 i övre Norrland.
Låt oss nu se, huru en jordbrukare på en 100 tunnlands gård driver
sitt jordbruk. Någon skog har han knappast, praktiskt taget hela arealen
är odlad, och han får för sin utkomst helt och hållet bygga på vad åkern
och ladugården kan ge honom. Växtodlingens tre stora huvudprodukter
äro brödsäd, korn och sockerbetor. Brödsäd odlar han på 25 tunnland, det
allra mesta vete. Rågen, som icke ställer så stora fordringar på jordmån
och klimat men icke heller lämnar så stor avkastning som vetet, odlas endast
i ringa omfattning. Så odlar han korn (eller blandsäd) på 10 tunnland och
finner för det en god avsättning som maltkorn eller som foder vid
svinuppfödningen. Minst lika stor areal använder han för odling av
sockerbetor, den gröda, som ger honom den största kontanta inkomsten, på
samma gång som den ju också drar de största kostnaderna. Havre odlar
han däremot icke mycket, den är undanträngd till mindre bördiga trakter.
Detsamma gäller om vallarna, som på den gård vi här tänka på uppta
ondast tjugo tunnland, vilket efter svenska förhållanden är mycket ringa.
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Skånes produktion av säd utgör omkring en fjärdedel
av hela vårt lands; också finns det Skänesocknar, där hela 95 procent av arealen utgöres
av odlad jord. —- Den här återgivna målningen från »Sveriges kornbod» är målad av Axel
Kleimer 1935. Privat ägo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
