Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den som sådan skymtar nämligen ej i dessa förordningar, som samtliga
togo sikte på skogstillgångarnas bevarande genom reglerande
bestämmelser, allt i syfte att hålla tillbaka anspråken på skogarna inom den ram,
som ansågs möjliggöra för naturen själv att ombesörja deras fortgående
föryngring och bestånd.
Denna grundinställning till skogshushållningen kommer särskilt tydligt
till synes i Bergskollegii brev av den 13 juli 1695 angående tilldelning av
skogsanslag från viss allmänning till Elfkarsby bruk, varav det framgår, att
sedan den uppgivna allmänningstraktens storlek och växtlighet blivit
iakttagen, densamma skulle skiftas i så många delar, »att, innan hvarvet med
kolning går om, till dess man kommer till den sista, densamma parken,
som man först begynt att kola uppå, må vara bevuxen med kolför skog
igen och sedan, innan den åter lycktas, den nästföljande samt de andra
på lika sätt efter ordningen allt, som hvarvet hinner gå om».
Det har sitt intresse att konstatera just denna planläggning av
avverkningarna, i det att här skönjes samma metod, som under lång tid skulle
dominera skogshushållningen i föregångslandet Tyskland. Omöjligt är det
visserligen ej, att denna planläggning av avverkningarna påverkats just av
inflytande från Tyskland, men å andra sidan är den logiska anknytningen
till då existerande förutsättningar med avseende på bergsbrukets beroende
av en jämn skogsavkastning så påfallande, att man ej behöver göra detta
antagande. Hur som helst, så torde just denna planläggning av
skogshushållningen på lång sikt ha fyllt en betydande uppgift på denna tid och
efter allt att döma även varit en viktig anledning till att tillståndet i
skogarna i Bergslagen — framför allt å de egentliga bruksskogarna men
även å de i viss mån påverkade bondeskogarna — kommit att ännu i
våra dagar framstå såsom anmärkningsvärt gott och bättre än vad
skogarna i övriga delar av landet kunna uppvisa. Det är visserligen sant, att
härtill även bidragit det stora intresse för skogsvård man visade på dessa
skogar, när deras värde ytterligare förhöjdes med trävaruindustriens
genombrott i senare hälften av förra seklet, då tyska forstmän inkallades och
skogskulturer företogos i stor omfattning för att avhjälpa bristerna efter
föregående avverkningar. Fråga är emellertid om ej själva denna
inställning, denna vilja och förmåga att planlägga på längre sikt, att göra
uppoffringar för säkerställande av framtida skördar — om ej denna inställning
varit den gamla brukstidens värdefullaste arv till den nya tiden.
Den aktiva skogsvården, sådan denna utvecklade sig ur den gamla bruks-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
