Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
avdestilleras. Den så erhållna s. k. sulfitspriten är ett utomordentligt
motorbränsle, som kan spela en ofantligt viktig roll i vår bränsleförsörjning,
särskilt under orostider, då tillförseln av olja utifrån minskas eller helt
avstänges. Tyvärr ha vi inte förrän på hösten 1939 börjat tänka på att
framställa sulfitsprit i mera omfattande kvantiteter; bl. a. av sociala skäl
ha myndigheterna inte funnit det lämpligt att helt utnyttja avfallslutarna
från sulfitfabrikerna, varför det ojämförligt mesta av dessa ha fått rinna
bort i älvarna, till stort förfång bl. a. för fisket. Vi få hoppas, att detta
slöseri med värdefulla råvaror nu skall vara slut för alltid.
Under 1920- och 30-talen har ett intensivt forskningsarbete på
cellu-losaområdet pågått — och pågår alltjämt — på Cellulosalaboratoriet vid
Tekniska högskolan. Dess chef, professor E. Hägglund, har där gjort en
rad tekniskt värdefulla upptäckter; så t. ex. har han utexperimenterat en
metod att ur cellulosa framställa socker, huvudsakligast för foderändamål.
Slutligen böra ingenjörerna H. Bergströms, K. N. Cederquists och K. G.
Trobecks arbeten vid Ingenjörsvetenskapsakademiens kolningslaboratorium
inte heller förglömmas. De ha inte bara sysslat med avfallslutarnas
problem, utan också arbetat med försök att framställa flytande bränsle ur
trä, vitmossa, torv, träkol, tjäror och flytande hartser. Experimenten ha
i så måtto krönts med framgång att framställning av bensin ur lövträ
påbörjats vid Skånska ättiksfabrikens anläggningar i Perstorp. På grund av
denna tillverknings stora betydelse för vår självförsörjning med flytande
bränsle har de nämnda herrarnas arbete omgivits av en viss
hemlighetsfullhet, varför det när detta skrives är omöjligt att bedöma de funna
metodernas ekonomiska räckvidd.
SVENSKA INSLAG I MODERN JÄRNFRAMSTÄLLNING.
Järnhanteringen har, som redan antytts, gamla anor i Sverige.
Metoderna ha undan för undan förbättrats, antingen genom impulser utifrån
eller genom våra egna »järnmäns» initiativ. I den långa raden av
uppfinnare på detta område måste tyvärr majoriteten förbli namnlös:
uppfinnarna äro emellertid att söka bland bergsmän, liyttfolk, brukspatroner,
ingenjörer och vetenskapsmän. Om en gång det svenska järnets historia
skall skrivas, kommer den att visa ett imponerande uppfinnargalleri —
här måste vi inskränka oss till några av de förgrundsfigurer, som genom
sina insatser förmått hävda det svenska järnets överlägsna egenskaper i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
