Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ingalunda första gången i våra uppfinningars historia, som tekniskt oskolade
män med friskt mod givit sig in på problem, som en fackman skulle tvekat
inför. De löpa alltid stor risk att utföra mycket onödigt arbete genom att
de underskatta betydelsen av fackkunskaper, eller med andra ord: de
överskatta lätt sitt praktiska förstånd. Göransson var inte fri från den
svagheten, vilket bl. a. framgår av en passus i ett brev, som han under
experimenten med bessemermetoden skrev till en vän: »Hos oss finnas inga
vetenskapsmän, som leda methoden, ej heller hafva sådana funnits, wi
frukta för alla laboratoriemethoder och följa den enklaste». Göransson
lyckades emellertid med sina experiment, och efter mer än ett halvt års
intensivt arbete vid Edske masugn i närheten av Gävle, kunde han framvisa
prov på ett utmärkt bessemerstål. Sedan detta blivit allmänt prisat för
sin höga kvalitet, beslöt Göransson att sätta i gång med tillverkning i stor
skala. Då blev Edskeugnen för liten, och han uppförde ett större
besse-merverk i det närbelägna Sandviken, som sedan växte upp till att bli ett
av våra främsta järnverk. Tack vare Göranssons insats fingo världens
järnframställare nu en möjlighet att massproducera allt vad handelsjärn
heter. Vad detta betydde ekonomiskt är lätt att inse, om man tänker på,
att just vid den tidpunkt det här gäller, höll kommunikationsväsendet på
att nydanas: ångfartygens och järnvägarnas tid bröt in och med den en
oerhörd stegring i järn- och stålkonsumtionen.
De moderna, legerade stålen äro av flera skäl svåra att framställa i
martinugnar, men man kan i stället för dessa numera tillgripa elektriska
ugnar, och i fråga om deras tillblivelse äro svenska ingenjörer banbrytare.
Den första elektriska stålugnen, en induktionsugn, konstruerades av
ingenjör F. A. Kjellin på Gysinge bruk. Han började sina experiment där på
hösten 1899, och i februari 1900 var ugnen klar, men en del smärre
missöden gjorde, att man inte fick den första smältan förrän den 18 mars.
Det »elektriska stålet» befanns vara av mycket god kvalitet och fick ampla
lovord från alla som prövade det i olika användningsformer. Sedan dess
har den elektriska stålugnstekniken utvecklats alltmer, och även i detta
fortsatta arbete finna vi svenska ingenjörer i täten. J. Härdén byggde 1906
i England en ugn på uppmaning av Kjellin, och han var djärv nog att
bygga den för ett så högt periodtal som 220 — Kjellins ugn på Gysinge
var konstruerad för endast 16,5 perioder. Härdén angav därmed riktlinjerna
för den kommande utvecklingen: i våra dagar äro högfrekvens- eller
virvel-strömsugnarna de populäraste.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
