Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
natt, under vilken han funderade ut hur han skulle bära sig åt för att få
separatorn att gå kontinuerligt. Nu först hade han fått fram en
konstruktion, som kunde komma till nytta i praktiken — och nu började hans
svårigheter på allvar, ty nu gällde det att skaffa pengar till att bygga en
separator i naturlig storlek. Efter många om och men, under vilka han aldrig
tappade modet trots penningbrist och oförstående från de flesta håll,
lyckades han få Lönnerbergs mekaniska verkstad i Södertälje att göra en serie
separatorer, och därmed började isen brytas. 1878 patenterades separatorn
i Sverige och Tyskland, men patenten togos inte i De Lavals namn, utan i
kompanjonens, ingenjör Oscar Lamm. De båda herrarna bildade firman
Oscar Lamm j:r, och med 1880-talets ingång fingo de vind i seglen,
rörelsen växte, och på våren 1883 grundades Aktiebolaget Separator, som ännu
existerar och som har sin kundkrets i alla länder jorden runt.
De Laval slog sig ingalunda till ro på sina lagrar — hans nu största
bekymmer var att få en lämplig drivkraft till separatorerna. De större
typerna kunde ju inte dras för hand. Det var i det sammanhanget han
kom att syssla med den andra av sina stora uppfinningar: ångturbinen.
Redan under sin anställning på Klosters bruk hade han funderat över
tur-binproblemet, som ju har gamla anor ända från Herons tid — vem minns
inte från skolfysiken Herons kula? Den ångturbin, som De Laval först
konstruerade, kan anses som en moderniserad kopia av Herons kula: i
princip kan den sägas bestå av två omböjda rör, ur vilka ångan strömmade
ut i periferiell riktning. Denna typ var visserligen enkel, men mycket
oekonomisk med hänsyn till ångförbrukningen, varför De Laval efter några år
övergick till att arbeta med en annan turbin typ, aktionsturbinen. För att
kunna få denna i slutgiltigt skick måste han lösa en rad detaljproblem,
av vilka det att få en för de stora hastigheter, som erfordrades, avpassad
axel inte var det lättaste. Han lyckades emellertid, och vid 1890-talets
ingång kommo de första turbinerna av denna typ i handeln. 1893 bildades
A.-B. De Lavals ångturbin med fabrik i Saltsjö-Järla intill Stockholm, där
rörelsen alltjämt bedrives.
Det är på sitt sätt inte riktigt att kalla De Laval ångturbinens
uppfinnare. Det är rättare att säga, att han var en av dess två uppfinnare. Ty
samtidigt som De Laval i Stockholm höll på med sina tuxbinexperiment,
hade engelsmannen Ch. A. Parsons också kommit på turbinidén och lyckats
realisera den. Det bör dock framhållas, att de båda herrarna arbetade fullt
oberoende av varandra, de visste inte ens om varandras förehavanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
