Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spirituella skildring i denna art av
en svensk målare.
Men inte heller Ernst Josephson,
den djupaste och mest glänsande
begåvningen, den rikaste
personligheten bland opponenterna, kom att
spela någon större roll i vårt
nationella måleri. Redan vid unga år
bröts han ned av en sinnessjukdom,
men innan dess hade han dock
skapat en rad verk, som förskaffade
honom en av de främsta platserna
i sin tids svenska målarkonst. Med
sin djupt romantiska läggning och
sin respekt för och kärlek till de
gamla mästarna kom han att inta
en särplats, även om han liksom
sina kamrater tog förblivande
intryck av epokens radikala franska
konst, först och främst av realisten
Courbet och impressionisten Manet.
Inget verk av Josephson visar som
hans målning »Strömkarlen»
spänningen i hans väsen, de inbördes
stridande krafterna. Det är den
nordiska romantikens höga visa, en
ensam människosjäls förtvivlade
skri, en strålande färgsyn, och sam-
Under sin sjukdomstid, som började 1888,
utvecklade Josephson en egendomlig
fantasikonst i visionära målningar och broderiaktigt
ornamentala pennteckningar, i vilka Don
Quijote och Drottningen av Golconda, Kristus
och Karin Månsdotter figurera. Den ovan
återgivna är en underlig återklang från
Ström-karlsmotivet, i vars utformande konstnären
nedlagt sd mycket av sin själ.
tidigt i sin halvt osmälta förening av fantastik och realism ett typiskt
prov på stilbrytning. I sina porträtt förenar Josephson en sällsynt
förmåga att tränga till botten på de psykologiska problemen med en ädel
färgkonst, byggd på studiet av mästare som Rembrandt och Tizian;
i sitt sista, ofullbordade verk, den stora kompositionen »Falskspelaren»,
uppnår han en dramatisk och koloristisk förtätning, vars intensitet vi
knappast ha maken till i vårt svenska måleri. Så länge Josephson
levde, missförstods och kritiserades han. Efter hans död har hans stjärna
befunnit sig i ständigt stigande, och särskilt av de unga betraktas han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
