Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som bekant numera som den största svenska konstnärsgestalten i
modem tid. Även de målningar och teckningar, Ernst Josephson utförde
under sin sinnessjukdom, vittna, trots den formella upplösningen, om
djupet, lidelsen och den outsläckliga skönhetstörsten i hans väsen. Denna
formella svaghet bidrar för övrigt ofta till en förstärkning av uttrycket,
och är endast skenbar. Rytm, linje, kolorit få i dessa gripande och
besjälade fantasier och syner ur det undermedvetnas värld en
frigjordhet, en intensitet, som verkat i hög grad befruktande på en senare
generations konst. Ernst Josephsons produktion från sjukdomstiden kan
betraktas som en av den svenska expressionismens källor.
Vid sidan om Josephson har man alla skäl att sätta Carl Fredrik Hill.
Vad Josephson betytt som människoskildrare, motsvaras på
landskapskonstens område av Hills insats. Och även i många andra avseenden
finns det beröringspunkter mellan dessa två självständiga och allvarligt
sökande personligheter, vår svenska konsts kanske enda genier under denna
epok. Liksom Josephson blev även Hill tidigt sinnessjuk, och hans
egentliga produktion omfattar endast fyra, fem år. För Hill var
bekantskapen med sådana franska målare som Corot, Daubigny och Courbet
avgörande, och hans naturuppfattning och måleriska stil kan inte tänkas
utan detta inflytande. I hans sista fas stod han på samma grund som
impressionisterna. Även hans måleri får sin prägel av den personliga
lidelsen, av det sjudande, våldsamma temperamentet, som i allt är
koloristens. I sina tidigare dukar, så t. ex. i några utsikter från Loingfloden,
har hans verk en lugn, nästan klassisk hållning, i de senare sublimerar han
sina naturintryck i en häftigare stil, i vilken det stoffliga glöder och
glänser med något av ädelstenars prakt. Trots den oerhörda spänningen
bli dessa natursyner alltid till något tuktat och skönt, en väl avvägd balans
mellan den själsliga upplevelsen och den måleriska stilen. Under sina
långa år som själssjuk tecknade och målade även Hill. Han föregrep
liksom Josephson en senare utveckling, och inför mer än en av hans
skapelser kommer man att tänka på konstnärer som van Gogh, Matisse och
Picasso, ja även på våra dagars surrealister.
Till de franskpåverkade konstnärer, som stodo tämligen fjärran från
både de nu nämnda Hill och Josephson och de övriga parisarna, höra ett par
figur- och historiemålare av mera akademisk typ som Nils Forsberg
och Gustaf Cederström, båda realister och friluftsmålare, men samtidigt
djupt rotade i en äldre tids uppfattning av motiv och stil. Forsbergs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
