Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Skandinavisk-etnografiska museum» — alltigenom en skapelse av Artur Hazelius — som
öppnades i en lokal vid Drottninggatan 1873 hade — för att citera »Ny illustrerad
tidning», varur detta träsnitt är taget —- »bland sina sevärdheter ur vårt folkliv även flere
interiörer av stugor, uppförda i noggrann efterbildning av ännu kvarvarande original med
husgeråd och kläder i original och personer i artistisk gruppering, med artistiskt utförda
ansikten och händer». På denna bild från »södra paviljongen» å utställningen 1875 ser
man till vänster bl. a. en sådan, panoptikonliknande interiör av en skånsk bondstuga.
Dessa interiöruppställningar av typen »föremålen få ej beröras», som den hänförda
samtiden skänkte namnet »levande tavlor», voro en uppseendeväckande museiteknisk nyhet —
i våra dagar går museitekniken andra vägar för att nå samma mål: helhetsbilder av
konkreta situationer och föremål i funktion. — Träsnitt i »Ny illustrerad tidning» 1875.
Den ena linjen är den museala och minnesvårdande. Den knyter direkt
an till föregångarna, av vilka särskilt Hyltén-Cavallius framstår som
inspirator. Nittitalet gjuter nytt vin i de gamla läglarna, men av än större
betydelse blir dess egen insats: friluftsmuseet. Karlin och Hazelius starta
ungefär samtidigt: »Kulturens» tomt i Lund inköptes 1890 och det första
Skansenområdet i Stockholm 1891. Några år senare, 1894, grundade
folkskolläraren Erik Fundin efter impuls från Trondhjem ett litet hembygdsmuseum
i Funäsdalen, och 1899 öppnades i Jones Mats Perssons gård i Lisselby
»Leksands etnografiska museum».
Det kan förefalla, som skulle dessa nyssnämnda bygdemuseer — för att
nu inte tala om Skansen, vars aktuella reklamepitet, »hela Sveriges
hembygdsgård», är ett fullt adekvat uttryck för Hazelius’ intentioner — jäva
påståendet om en hembygdsrörelse utan folkligt underlag. Men ett
närmare studium av de gärningar, vilka äro knutna till namn som Hazelius
och Karlin såväl som Fundin och Jones Mats, ger snart vid handen, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
