Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningen given for
uppkomsten av en »rörelse». Men
denna rörelse växer — det
må än en gång
understrykas — icke spontant fram
ur de stora folkdjupen.
Den är frukten av en
propaganda, emanerande från
ett relativt fåtal
intellektuella.
Såsom den mest
talangfulle och
varmhjärtade propagandisten
framträder den unge
författaren Karl-Erik Forsslund,
vilken efter att i sin
litterära produktion ha
dragit i härnad mot
maskinkulturen blir aktivt
verksam i hembygdsvården
och hembygdsforskningen samt — vilket långt ifrån är det minst
väsentliga — direkt anknyter denna sin gärning till det unga seklets fria
folkbildningsarbete med dess radikala orientering. I den mån
hembygdssträ-vandena tidigare rönt någon uppmärksamhet i de ungas läger hade de, väl
merendels ej alldeles utan fog, fattats som konservativa, ja reaktionära
symtom. Nu proklameras hembygdskärleken — utan traditionell
»patentpatrio-tisk» utstyrsel — som en högst tidsenlig och legitim yttring av frisinne och
socialt ansvarsmedvetande. Forsslund blir hembygdsrörelsens förste store
väckelsepredikant, och frågan är om någon av hans samtida och efterföljare
förmått göra honom rangen stridig. »Storgården» är denna förkunnelses
Höga Visa; lagens tavlor blevo de 1914 utgivna »Naturskydd» och
»Hembygdsvård», rörelsens första programskrift; som en Krönikebok utan like i
svensk hembygdslitteratur har hans »Med Dalälven från källorna till havet»
vuxit fram under årtionden av forskarmödor; på senare år förnimmer man
— för att våga ännu en sista biblisk jämförelse — tongångar av både
Predikaren och Job.
Men den unge frifräsaren på Storgården var förvisso ingen ropandes
Mycket av det gamla, som museerna tagit till sin
uppgift att bevara minnet utav, är ännu livsdugligt; dit hör
exempelvis ätskilligt av våra förfäders textila konst och
teknik. Å Kulturhistoriska museet i Lund, som äger
landets förnämsta samling av sydsvenska vävnader,
bedrives också undervisning i textil konstslöjd; skolan,
som ledes av fröken Anna Karlsson, ger årligen två
kurser — flera hundratals elever ha under årens lopp
erhållit utbildning vid skolan. — En vävsal med elever
vid skolan; i mitten en av vävförlagorna, en skånsk
flamskvävnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
