Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hjalmar Procopé kallade sig
själv en kammarfilosof. Han var
till sin natur passiv och försynt,
han kunde flamma upp inför
politiska och sociala orättvisor och då
skriva vreda dikter, men
meditationen var hans egentliga fält. En
dikt i cykeln »Vid åmynningen»
lyder:
»Den klaraste dryck kan förpestas,
det vitaste linne få fläckar.
Vems mun är för ren till att frestas
att dricka ur orena bäckar?
Den dagligen dömes att vada
till knäna i smuts och gemenhet,
dens själ tar väl slutligen skada
och mister sin doft och sin renhet.
Arvid Mörne började med sociala indignationsdikter, men samtidigt
besjöng han Nylands skärgårdslandskap såsom sitt eget, därför att dess
befolkning är svensk. Känslan för svenskheten och för Finlands svenska
bygder har blivit den bärande i hela hans gärning. Denna känsla har tagit
sig olika uttryck, Mörne har sålunda aktivt deltagit i politiken, han har
skrivit tendensromaner sådana som »Den svenska jorden» och »Lotsarnas
kamp», och han har hyllat svenskheten i kraftiga, retoriska strofer. Så
t. ex. i dikten »Den svenska tanken», skriven under det röda upprorets
tider. Första strofen lyder:
»I heden tid din rot! I framtids högblå sky din krona!
När solen släcks och frostvind, blodsvind över Finland går
och mejar unga liv som sköra blom i fältets vår,
är du vårt ljus. Din kraft är evig och din makt består.»
Samvaron med naturen skänker honom harmoni. Hans många
land-skapsdikter präglas av en enkel, kärv skönhet. Grå höststämning växer
t. ex. fram över stroferna i »Plöjaren»:
»Plöjaren i senhöstskymning över slätten skrider.
Hästens hovar takten trampa. Verket långsamt lider.
Arvid Mörne. — Fotografi.
Till spillo går mångt och försvinner,
dock finns där väl alltid att värna
ett gömsle, dit grumlet ej hinner,
en vrå för en sky och en stjärna.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
