Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till skedets ivrigaste och ivrigast bekämpade socialistiska agitatorer hörde Kata Dalström,
som — fastän sprungen ur en förmögen, borgerlig miljö — genom sina otaliga »härjartdg»
genom Sverige och genom sin verksamhet som journalist och skriftställare, ävensom
genom sina insatser i folkbildnings- och nykterhetsarbetet, hör till socialdemokratiens mera
betydelsefulla pionjärer i vårt land. Hennes senare utveckling förde henne allt längre ät
vänster. — Kata Dalström i talarstolen vid seklets början. Foto i Stockholms stadsmuseum.
DEN POLITISKA FRAMMARSCHEN.
Valen 1911 blevo ett verkligt jordskred till förmån för vänstern. Det
liberala partiet erövrade 101 mandat i den folkvalda kammaren, högern
sjönk ned till 65, oeh socialdemokraterna nådde siffran 63. Liberalerna
stodo nu i centrum som det ojämförligt starkaste partiet, flankerade av
högerns och socialdemokraternas jämnstarka grupper. Staaff fick uppdrag
att bilda sin andra ministär (se plansch vid sid. 34 i band 11). Samtidigt
inledde han förhandlingar med socialdemokraterna, och dessa fingo nu
formligt erbjudande att inträda i regeringen. Frågan om
»ministersocialism» hade behandlats på partikongressen våren 1911. Kongressen hade i
allmänna ordalag ställt sig avvisande till tanken på att socialdemokratien i
minoritetsställning skulle engagera sig i en borgerlig regering men dock
givit riksdagsgruppen och partistyrelsen fria händer. En minoritet fanns
inom partiet, som direkt förordade socialdemokratiens övertagande av ett
partiellt regeringsansvar. Motiveringen var i främsta hand den, att
socialdemokratiens deltagande i regeringen var en konsekvens av dess
parlamentariska linje och dess utveckling till ett folkparti. Vänsteroppositionen
däremot fördömde alla former av »ministersocialism», som skulle föra partiet
Sv. folket genom tiderna XII. — 2.
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
