Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den första svenska socialdemokratiska ministären bildades den 10 mars 1920 och hade
efter ombildningen den 30 juni ovanstående sammansättning. Man ser (sittande) Hjalmar
Branting, stats- och utrikesminister, finansminister F. V. Thorsson (till vänster) och
socialminister H. Lindqvist (till höger); stående från vänster: O. Olsson, ecklesiastikminister,
T. Nothin, konsult, K. Schlyter, konsult, A. Åkerman, justitieminister, S. Linders,
jordbruksminister, P. A. Hansson, försvarsminister, A. örne, kommunikationsminister, R.
Sandler, konsult, samt C. E. Svensson, handelsminister.
Om aktivistaffären var en episod utan större betydelse, var
vänsteroppositionen så mycket allvarligare för partiet, och till slut blevo
motsättningarna så djupgående, att en sprängning var oundviklig. I samband med
partikongressen 1917 bildades Sveriges socialdemokratiska vänsterparti.
Några större numerära förluster blev det inte för det gamla partiet. Endast
ett fåtal av riksdagsrepresentanterna anslöto sig till vänsterpartiet, och
vid slutet av år 1917 hade det gamla partiet ökat med över 9,000
medlemmar. Det beräknades, att man förlorat 10,000 till vänstersocialisterna och
nyvunnit det dubbla, varför nettoökningen blev den nämnda.
Vid höstvalen 1914 hade socialdemokratien nått 87 mandat och därmed
blivit andra kammarens största parti. Trots den nyligen timade
partisprängningen förlorade partiet endast ett mandat vid valen 1917, under det
vänstersocialisterna räddade 11 av de 15 mandat, som lämnat socialdemokratiska
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
