Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
partierna högern och socialdemokratien, strävade de efter att föra en
centerpolitik, givande respektive sökande sitt stöd än åt det ena, än åt det andra
hållet, vilket de även använde sig av i regeringsställning. Då icke något
parti eller någon politisk konstellation fanns, som kunde skapa majoritet
för sin politik i riksdagen, voro alla regeringar minoritetsregeringar, ett
förhållande, som ur parlamentarisk synpunkt var olägligt. Dock voro starka
krafter i rörelse för att skapa ett fast majoritetsunderlag för en
regeringsbildning, framför allt inom det socialdemokratiska partiet, som ju hade blivit
mest lidande på de rådande förhållandena.
Partikongressen 1928 dominerades av diskussionerna om
regeringsproblemet. Rätt många ansågo vänstersamverkan oframkomlig, de gångna åren
hade visat, att alla ansträngningar i den riktningen varit fruktlösa. Flera
synpunkter fördes fram som möjliga för en socialdemokratisk
regeringstaktik: ett moderat starkt begränsat program, för vars genomförande man var
förvissad om andra gruppers stöd, en minoritetsregering, som mera fick
tjänstgöra som demonstrations- eller upplysningsregering, och — under
förutsättning att höstens val gåve socialdemokraterna majoritet i andra
kammaren — en försiktig politik i syfte att utvinna det mesta möjliga ur den
kammare, där partiet ännu ej hade majoritet, eller också en ren
kampregering gentemot första kammaren efter Staaffs mönster. Det kan också
förtjäna omnämnas, att en talare ivrigt förordade samverkan med bönderna.
Partikongressen uttalade, att ökad fasthet i svensk regeringskurs borde
eftersträvas och att förutsättningen för regeringsansvar borde vara möjligheten
att förverkliga ett positivt om också begränsat program.
Inför utsikterna av en socialdemokratisk andrakammarmajoritet
kom-mo valen 1928 att gå i den borgerliga samlingens tecken. Resultatet blev
en stor framgång för högern, under det socialdemokratien förlorade 15
mandat, därav 4 till kommunisterna, vilka under de sista åren starkt ökat sitt
inflytande inom arbetarrörelsen. Detta är den största motgång, som
socialdemokratien lidit i ett val. Orsakerna härtill torde utom fruktan för en
socialdemokratisk andrakammarmajoritet ha varit, att kommunisterna, som
vuxit i styrka, använde sig av den socialdemokratiska partibeteckningen
»Arbetarepartiet», varför många röster, som lades för socialdemokraterna,
skulle kunna tänkas tillfalla kommunisterna, och slutligen den
socialdemokratiska arvsskattemotionen vid 1928 års riksdag.
På hösten 1929 sprängdes det kommunistiska partiet. Den av partiets
ledning förda politiken hade framkallat inre oenighet och fördömdes av
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
