Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppsöka, och han vet av erfarenhet, att hans budskap kan möta gensvar,
där han minst kunnat vänta. Den som förefaller stå längst bort kanske
behöver honom bäst. Hur som helst, han skall ej fråga vem som förstår och
uppskattar hans gärning och uppgift bäst, utan vem som behöver den bäst.
Så står kyrkan där hon stått, medan åren rullat sina varv. I det
borgerliga årets dagsföljd har hon vävt in sitt kyrkoår med dess fasta följd av
heliga, evigt unga minnen i texter, böner och psalmer, för att så konfrontera
ständigt nya generationer och ständigt nya historiska lägen och
förhållanden med evangeliets rikedom. »Ty genom Ordet och jsakramenten, såsom
Sd som denna bild — en teckning 1893 av Severin Nilsson — berättar, tillgick ännu vid
sekelskiftet en konfirmation i en lantkyrka i Västsverige. Det är före högmässan, prästen
innanför altarringen har just slutat sitt tal till de unga, som sitta bänkade närmast
altarrunden, och förhöret, som säkert strikt följer förklaringarna i Schartaus katekes till Luthers
huvudstycken — det schartauanska schemats frälsningsstadier kallelsen, upplysningen,
väckelsen, omvändelsen, helgelsen och den dagliga förnyelsen utredas med utantill inlärda
distinktioner — har börjat. Det avslutas med att prästen från altaret avfordrar barnen de
högtidliga löftena, att deras liv skall vara ägnat åt den himmelske mästarens tjänst. Först
söndagen därpå äger konfirmandernas första nattvardsgång rum i den
blomster-smyckade kyrkan. — Teckning av Severin Nilsson för samlingsverket »Vårt folk» 1893.
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
