- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 12. De senaste årtiondena /
68

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det brukar taga ett eller annat decennium innan de andliga brytningar,
som tima ute på kontinenten, fullt aktualisera sig i vårt land. Hos oss
skedde »det demokratiska genombrottet» först vid krigets slut. I december
1918 kunde i Sverige allt hända. Men vad man på kyrkligt håll fruktat,
inträffade ej. Den segrande socialdemokratien gick icke till storm mot
kyrkan och slet ingalunda banden mellan stat och kyrka. Ärkebiskop
Söderbloms överlägsna kyrkoledning, hans blixtrande uppslag och initiativ, främst
elden och äktheten i hans religiösa personlighet fängslade och grep.
Inför välvningarna på kontinenten kände sig också demokratien hotad: »kyrka
och demokrati äro i samma båt». En rad övergångar till positiv kristen
övertygelse ägde rum, i litteratur och diktning röjde sig ett trevande och
kärvt, men oförtydbart sökande hän mot bibel och kristendom, på många
håll visade arbetarna, som vunnit plats i den kyrkliga kommunens
representation, ett aktivt intresse och skänkte de kyrkliga strävandena sitt stöd.
Sigtunastiftelsen utvecklar sig till en mötesplats för de mest skiftande
intressen för sakligt tanke- och meningsutbyte, till ett samlande, enande och
inspirerande andligt kraftcentrum, en ungdomsrörelsernas kyrkliga central,
en härd för kyrklig fostran och kultur. Och när omsider
»Socialdemokratens» redaktör, Arthur Engberg, som ecklesiastikminister intog plats vid
konungens rådsbord, överraskade han landet ej blott med sällspord
förtrogenhet med religiösa och kyrkliga frågor utan även med att gripa sig
an med en rad stora projekt, som länge legat i dödvatten: domkapitelreform,
prästvalslagarnas omarbetning, de kyrkliga böckernas omgestaltning, främst
psalmbokens, vilken han ägnade ett brinnande personligt intresse och nitiskt
arbete — den nya psalmboken blev av konungen gillad och stadfäst 1937,
ny koralbok 1939. I själva verket torde ingen av hans föregångare på
denna post ha lagt i dagen motsvarande vidsynthet, kraft och nit i de
kyrkliga frågornas handläggning.

En faktor av stigande vikt utgör den svenska teologi, som efter lång
svaghet och belastad av en problembörda som aldrig tillförne, med Söder-

PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Under de sista årtiondena kan man säga, att den
teologiska tyngdpunkten förflyttats från Uppsala till Lund: Lundateologien, främst
representerad av Gustaf Aulén och Anders Nygren, har nu den dominerande ställning, som
Uppsalateologien intog på Einar Billings och Nathan Söderbloms tid. — Teologiska
fakulteten i Lund 1925: från vänster till höger professorerna Gustaf Aulén, numera biskop i
Strängnäs, Erik, Aurelius, död som biskop i Linköping, Sven Herner, Edvard Lehmann,
Anders Nygren, Edvard Rodhe, numera biskop i Lund, och Hjalmar Holmquist
(stående). — Kritteckning av Oskar Antonsson. Teologiska fakulteten vid Lunds universitet.

68

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:04:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/12/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free