Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blodprov fdr tagas bl. a. för fastställande av
alkoholhalt i blodet vid mål om fylleri vid ratten och för
bestämning av blodgrupper i faderskapsmdl. Här är det
fråga om fylleri vid ratten. Jämte andra bevis såsom
resultatet av balansprov o. d. blir blodprovet ofta
utslagsgivande för frågan om vederbörande »haft nödigt
herravälde över sina handlingar». En
alkoholkoncentration i blodet av l,so °/oo och däröver för i regel med
nuvarande lagstiftning till fållande dom. Förslag har
på senaste tid framlagts att 1 °/oo och däröver skulle
vara tillräckligt (även utan andra bevis). / Sverige år
normalstraffet för fylleri vid ratten en månads fängelse,
oavsett om någon olycka inträffat eller ej. — Foto
ur ett reportage (i tidningen »Se»,) hos
Stockholmspolisen 1939.
brottslingen till en nyttig
samhällsmedlem, utan
efter avtjänat straff begår
en sådan brottsling genast
nya brott.
Äterfallsförbry-tarna interneras på
obestämd tid, ofta livstid, ett
lika effektivt om än
dyrbarare sätt att förhindra
nya brott än den metod,
som användes i forna
tider och som fått ett
uttryck i exempelvis denna
bestämmelse av 1734 års
lag: »Komme tjuv tredje
gång åter, och stiger
tjuv-naden till 100 daler,
varde hängd».
En annan stor
kategori brottslingar, som
måste behandlas
annorlunda än med straff, är
de abnorma. Sedan hedenhös ha i nordisk rätt sådana förbrytare (s. k.
avvita) varit strafflösa, men först den moderna psykiatriska
läkarvetenskapen har utrett, i vilken stor utsträckning abnormitet föreligger hos
brottslingar, och anvisat nya vägar att skydda samhället för dylika. Det är
nämligen att märka, att de s. k. straffriförklarade omhändertagas och ofta
inspärras på avsevärt längre tid, än som skulle blivit fallet, om de ådömts
vanligt straff för det begångna brottet. På senaste tid ha dessa
skyddsåtgärder mot abnorma förbrytare utvidgats, så att man nu också har
möjlighet att omhändertaga halvabnorma farliga förbrytare.
Till skillnad från skyddsåtgärderna, som syfta till oskadliggörande av
förbrytaren, skulle alltså det vanliga straffets huvudsakliga ändamål vara
den brottsliges förbättring, möjligen kombinerat med en viss avskräckande
inverkan på honom själv från att begå nya brott och på andra från att begå
samma eller liknande brott. Detta betraktelsesätt torde emellertid innebära
en alltför stor förenkling. Straffet måste i främsta rummet betraktas som
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
