Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hårt eggstål, som genom upprepade hopvällningar sammanfogats till ett
flätverk av järn- och stålfibrer. Dessa klingor voro elastiska och fjädrande
och visade efter polering och etsning de konstrikaste mönster i godset samt
utmärkte sig för ett utomordentligt skarpt bett.
Under det man alltså på åtskilliga håll i kvalitativt hänseende redan
under antiken nådde ganska långt i smideskonsten, förblev det ända in i nyare
tid gemensamt för de urgamla direkta järnframställningsmetoderna och de
senare framkomna och utvecklade härdfärskningsprocesserna, att den
framställda produkten var starkt begränsad i avseende på styckevikten — från
blästrornas små järnklumpar om några få kilogram kommer man ännu i
våra dagars härdsmide icke upp till större styckevikter än något hundratal
kilogram. För framställning av större arbetsstycken hade man följaktligen
ingen annan möjlighet än att bit för bit hopvälla och smida ut den pjäs man
önskade framställa. Även härutinnan presterades redan tidigt förvånansvärt
vackra arbeten, särskilt i betraktande av de primitiva hjälpmedel man hade
till förfogande, exempelvis i fråga om värmnings- och lyftanordningar. Ett
av de märkvärdigaste proven på forna tiders smideskonst är järnpelaren i
Delhi i Indien. Denna pelare är över 7,5 m. lång, c:a 0,4 m. grov och väger
över 6 ton, vilket vid tanke på framställningssättet måste betecknas som
oerhört. Även på närmare håll ha vi vackra prov på liknande grovt smide,
låt vara från senare tid: jag syftar på de skeppsankaren, som finnas bl. a.
vid Sjöhistoriska museet i Stockholm och i bruksparken vid Söderfors. Den
intresserade besökaren rekommenderas att på dessa ankaren försöka
upptäcka svetsfogarna, för att han må få den rätta respekten för de gamla
ankarsmedernas yrkesskicklighet.
Innan vi lämna välljärnsframställningen och komma in på de första
göt-järnsmetoderna, som utgjorde upptakten till den järnets renässans vi här
tala om, få vi icke gå förbi puddlings-processen, som framkom i England
såsom en följd av strävandena att finna användning för stenkol som bränsle
vid järnframställningen, sedan landets skogstillgångar blivit hårt ansträngda
för detta ändamål, ehuru man hade överflöd på fossilt bränsle. Metoden
arbetar med nedsmältning av tackjärnet i flamugn, alltså med utanför
smält-härden liggande eldstad, så att järnet icke kommer i direkt beröring med
bränslet. Som produkt erhåller man alltefter insatsmaterialets beskaffenhet
och arbetssättet antingen ett grovtågigt mjukt välljäm eller ett fingrynigare
stål. Chargernas storlek uppdrevs efter hand till inemot 500 kg., och här-
122
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
