Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ten härvidlag innehas av engelsmannen Fairchild, som 1719 lyckades få
fram en korsningsprodukt mellan två olika nejlikarter. — Den förste
egentlige bastardforskaren är dock varken Fairchild eller Linné utan Joseph
Gottlieb Koelreuter, som på 1760-talet publicerade flera avhandlingar om
experimentella bastarderingar. Koelreuters första bastard erhölls efter
korsning mellan två olika tobaksarter. Han betecknar med naiv förtjusning
denna bastard som den första »botaniska mulåsnan», eftersom den visade
sig vara alldeles ofruktbar liksom de sedan gammalt kända och framställda
korsningsprodukterna mellan häst och åsna.
Efter Koelreuter började bastardforskningen alltmer florera, och som
objekt valde man nu med förkärlek olika kulturväxter. Det visade sig snart,
att om de korsade formerna voro relativt närbesläktade, så blevo
bastarderna ej ofruktbara, och vidare fann man, att korsningsexperimenten ofta
gåvo anledning till en ökad variation. När man har att göra med ett
varierande material, är det också möjligt att bedriva urval och få fram nya
sorter, och på så vis kunde bastardforskningen leda till praktiskt viktiga
resultat.
Bastardering i praktiskt syfte bedrevs under början av 1800-talet
huvudsakligen i England. Under senare delen av 1800-talet framträdde särskilt
en serie tyska forskare på detta område, och även i Frankrike gjordes
värdefulla rön. Den vetenskapsman, som starkast inverkade på 1800-talets
växt-förädlingsverksamhet, var emellertid Charles Darwin, vars viktigaste arbete,
»Arternas uppkomst», publicerades 1859. — Kärnpunkten i Darwins
teorier var, att alla organismer ha en inneboende tendens att variera. Det
naturliga urvalet, de starkas bestånd och de svagas undergång, ingriper i
den naturliga variationen och driver denna i en viss riktning, så att
organismerna efter hand bli allt bättre anpassade för den miljö i vilken de leva.
— Denna teori var verkligen ägnad att göra växtförädlarna optimistiska.
Genom urval av de högst avkastande eller på annat sätt framstående
individerna i ett varierande material skulle man ju enligt Darwin kunna få fram
allt bättre och bättre produkter, och människan skulle alltså ha möjlighet
att enbart genom ett konsekvent och effektivt urval framskapa de mest
underbara och värdefulla former av såväl kulturväxter som husdjur.
Sådan var situationen vid den svenska växtförädlingens födelse, som
kan dateras till grundandet av Sveriges utsädesförening 1886. Initiativet
till denna sammanslutning, som först fick namnet »Sydsvensk förening för
odling och förädling av utsäde», togs av godsägaren Birger Welinder i Sva-
144
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
