Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genom en annan förädlingsmetod, den s. k. pedigree-metoden, vars
konsekventa tillämpning skaffade Svalöv dess första internationella berömmelse.
Denna metod innebär helt enkelt, att man tar ut enskilda individer ur ett
biandbestånd och bedömer deras avkomma var för sig. Resultatet blev
emellertid olika, beroende på om man hade att göra med självbefruktande
eller korsbefruktande arter. Hos självbefruktama, t. ex. vete, havre och
korn, blev avkomman efter enstaka moderindivider genast konstant och
gav vid vidare förökning upphov till en ny sort med lätt definierbara
egenskaper. Man har sedermera funnit, att denna konstans hos
självbefruk-tarna beror på att alla avkomlingarna från en viss moderindivid ha exakt
samma uppsättning av ärftliga anlag. Hos korsbefruktande växtslag, t. ex.
råg och betor, får man däremot ej en sådan konstans och kan ej direkt
få fram konstanta sorter ur ett biandbestånd.
Individurvalet visade sig som sagt i hög grad resultatrikt i fråga om de
självbefruktande sädesslagen. Hittills hade lantbrukarna odlat gamla s. k.
lantsorter av havre, vete och korn. Genom individurval visade det sig nu,
att dessa lantsorter trots sin skenbara enhetlighet voro mycket heterogena
och sammansatta av sinsemellan mycket olikvärda elementarsorter. Den
viktigaste förädlingsuppgiften på detta material blev därför helt enkelt att
leta reda på de bästa beståndsdelarna i de gamla lantsorterna. Man kan
tycka, att detta borde vara en skäligen enkel uppgift, men i själva verket
fordrar den både omfattande fältförsök samt skarpsynthet och intuition hos
förädlaren. Detta var egenskaper, som i hög grad karakteriserade Hjalmar
Nilsson. Sin blick hade han skärpt under sin verksamhet som framstående
florist, och detta sinne för detaljer kombinerades hos honom med en frodig
humor och fantasi. Enligt traditionen, vars sanningshalt jag dock ej vågar
gå i god för, skall Hjalmar Nilsson på hemväg från ett festligt lag ha
passerat ett havrefält och utan tvekan styrt kurs på två speciella plantor,
som därmed blevo moderplantorna till två mycket berömda Svalövssorter,
Guldregnshavre och Segerhavre. Den förra sorten kom i marknaden redan
1903, den senare 1908.
Trots sina stora förtjänster visade det sig dock snart, att
pedigree-metoden hade ett begränsat värde. Sedan man ur ett biandbestånd fått fram en
värdefull sort, kunde denna ej ytterligare förbättras genom upprepat
individurval. Man kunde sålunda enligt denna metod ej producera något
egentligt nytt utan blott ta vara på det bästa, som redan fanns inom den
undersökta biandsorten.
146
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
