Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Laurin. I A. Engströms »Strix^ fick
man humorns karikatyr av dctta
svenska samhälle, som där alltjämt
kunde uppdelas i adel, präster,
borgare och bönder; vad därunder var,
representerades av den romantiska
90-talsgestalt, som fick namnet
Kolingen, Stadsgårdens Gösta Berling
och Fredmans ättelägg, chevaleresk
och storvulen i sitt gammalsvenska
kalashumör och fullständigt fri från
alla sociala komplex. Inom
litteraturen voro 90-talsförfattarna
verksamma långt in på det nya seklet,
till vilket flera av deras största verk
höra, och då de därtill voro
konstnärer av högsta rang, var det inte
underligt, att de dominerade. För
den generation, som följde närmast
efter, kunde det inte vara lockande
att enbart följa i de stora
föregångarnas spår. Men det föreföll lika
svårt att åstadkomma något nytt.
Sekelslutets generation var
desorienterad, inte minst därför att den kommit att anamma 80-tal och 90-tal på
samma gång. Den avvaktande, skeptiska positionen föreföll vara det enda,
som återstod, och den europeiska sekelslutspoesin gav ökad näring åt den
trötta melankolien. Flanören blev typen på modet och Hjalmar
Söderberg den mest tidsenlige och konstnärligt fullödigaste representanten för
denna på en gång första och fin de stec/e-märkta generation av det nya
århundradet.
På vers tolkades motsvarande stämningar av Bo Bergman. Hans
debutbok bar namnet »Marionetter», och det tema, som han där och senare oftast
varierade, var ödets ironiska lek med människorna. Men liksom hos Hj.
Söderberg är denna skeptiska och melankoliska livsuppfattning resultatet
av en ärlig och omutlig självuppgörelse. Äktheten är adelsmärket i bådas
diktning. Och båda ha givit oss vår syn på sekelskiftets Stockholm, ofta
En stor del av vdra diktare och författare äro
själva litteraturkritiker. Till de främsta, både
som kritiker och diktare, hör Bo Bergman, i
det borgerliga livet postman, men samtidigt
ständig medarbetare i »Dagens nyheter*; i
Svenska akademien tog han säte 1925.
170
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
