Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En slags tusenkonstnär i den svenska litteraturen år Erik
Lindorm. Han debuterade som lyriker, men har sedan
med stor publikframgång uppträtt som samhällssatirisk
dramatiker och kåsör; under senare dr har han även
ägnat sig dt en ny form för populär historieskrivning,
»bok-filmen» — fotot här visar honom (tillsamman med
medarbetaren Olle Hilding) i arbete med tidningsgenomgång
för cn sådan, i Kungliga biblioteket. — Foto G. Lundh.
gångspunkt inom de
ungsocialistiska klubbarna.
Den bars upp av kamplust,
social revoltstämning och
framtidsdrömmen om
broderskapets förverkligande.
Som en övergångsgestalt
framträder den
ungsocialistiske agitatorn Erik
Lindorm, som senare blivit
borgerlig kåsör. I hans
lyrik är emellertid inte
indignationen särskilt
framträdande. Det nya är i
stället, att han satt den
proletära storstadsvarda-
gen i musik och att det dittills förbisedda Stockholm, arbetarkvarterens och
fattiggrändemas utkanter, genom hans sträva melodiföring träder in i dikten.
När 20-talet ingick, hade vägen redan brutits av föregångarna, och de
Fabian Månsson var också verksam som
skönlitterär författare — mest känd är väl hans
breda skildring av väckelserörelsen i hans
blekingska hembygd »Rättfärdiggörelsen
genom tron» — men framför allt framträdde
han som politiker och social reformator. Vid
riksdagen 1913 väckte det
socialdemokratiska partiet motion om sänkning av
spannmålstullarna, och Fabian Månsson medförde
till riksdagen som åskådningsmaterial de
olika brödtyper, med vilka han här avbildats.
nya debutanterna från arbetarhåll
blevo i regel både välkomnade och
uppmuntrade av den ledande
borgerliga kritiken. De ideologier, som
buro upp denna yngre arbetardikt,
voro marxismen och psykoanalysen,
framför allt den senare.
Arbetardik-tarna kände sig stå i omedelbarare
förhållande till de ursprungliga
livs-flödena, och för sin nya förkunnelse
sökte de sig till nya symboler
hämtade från dittills outnyttjade
föreställ-ningskretsar (asfaltpoesien) och till
en friare poetik, som förkastade rim
och strofformer. Den nya poesien
blir primitivistisk, uttryck för en
rousseauansk mystik, och en predi
kan om driftslivets frigörelse såsom
188
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
