Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hörligt till rätta med de otroligt efterblivna förhållanden, som ännu för en
mansålder sedan voro rådande i svenskt konstliv. Upptakten till
stämnings-bilderna lyder så här:
»När de unga, svenska konstnärer, som vid 80-talets början vistades i
Paris, någon gång läto tankarna eller talet glida över till de konstnärliga
förhållandena i hemlandet, erforo de alltid en känsla av djup beklämning.
För deras syn framträdde först, spöklik och symbolisk, den gamla
grånade Konstakademien vid Röda Bodarna, Kungl. akademien för de fria (!)
konsterna som den hette; den akademiska byråkratismens och formalismens
patriarkaliska högkvarter.––-
Omedelbart på denna syn följde bilden av Konstföreningen ovanför
Blanch’s kafé, dilettantismens med rymliga bås inrättade härbärge och
sannskyldiga Eldorado ...
Efter Konstföreningen trädde Nationalmuseum fram för
parissvenskarnas blickar med konstsalar och nämnder och statens konstinköp och plats
för freskomålning; det hela endräktigt regerat av byråkratismen och
dilettantismen i broderlig förening. Här hade den högförnäma dilettantism, som
icke nedlät sig till handarbete men vars åldrade ’snille och smak’ genom sin
blotta närvaro i ringen tycktes med aftonrodnadens glans förgylla konstens
himmel, rikligt tillfälle att lysa. Och den lyste. Lyste så att museiväggarna
mörknade.
Instinktivt flögo härvid parisarnas tankar till Höckerts guldskimrande
Lappgudstjänst i Lilles museum, vilken av svenska staten refuserats —
—-och därifrån flögo tankarna till samma målares ’Slottsbrand’, som också en
gång refuserats därför att tavlan var så ’hogst ofulländad’!
Slutligen och som kronan på verket dök ur ett hav av tobaks- och
toddy-rök, punschångor och småstadsskvaller Konstnärsklubben fram för
parisarnas syn.»
Man känner tjugo års samlade indignation bryta ut i denna presentation
av »de fyra hörnstenar på vilka den svenska konsten vilade».
Det är den bakgrund, mot vilken opponenternas framträdande år 1885
måste ses. Man fattar hur den ryktbara petitionsskrivelsen, undertecknad av
86 konstnärer, måste slå ned som en bomb »i den sovande kongliga
församlingen vid Röda Bodarna».
Hvad vår kamp gällt är helt naturligt skriven utifrån konstnärens
synpunkt. I mycket är det berättelsen om en kamp för en människovärdig
tillvaro, lekamlig som andlig. Det är viktiga sidor av problemet Konsten —
272
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
