Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och man ville väcka småfolket, arbetarna, tjänstemännen med en stram
budget till att få intresse för och resa krav på att även deras hem skulle
bli vackra och trivsamma. Vid sidan av de inredda smålägenheterna
utställdes fabrikernas nyproduktion av vad som döptes till Vackrare
Vardagsvara. Där ryckte de nyss nämnda bruken fram med serviser och
prydnadsgods, som gav dem ett helt nytt ansikte, där fanns metallarbeten,
tapeter, tryckta tyger, präglade av en ny anda.
Mot bakgrunden av de erfarenheter, som den följande utvecklingen givit,
är det inte svårt att kritisera en del av hemutställningens produkter.
Speciellt beträffande en del av möblerna kan sägas, att de var allt för
klass-betonat enkla med en dragning åt allmogekaraktär, för vilken i varje fall
den svenske industriarbetaren har föga sympati. Någon massproduktion av
dessa möbeltyper kom inte heller till stånd, annat än i den mån de genom
de av Svenska slöjdföreningen utgivna mönsterbladen spreds bland
små-snickare ute i landet.
. Men med denna detalj må förhålla sig hur som helst, kvar står som
ett faktum, att Hemutställningen 1917 betyder det avgörande steget in i
en ny produktion och en ny inställning till de frågor, som har med hem och
bohag att göra.
Inte minst betydelsefullt var det hos konstnärerna väckta intresset för
ett arbete i nyttans tjänst, som var så stort att de i Hemutställningen
deltagande konstnärerna skapade en egen sammanslutning, kallad Verkstaden,
vilken 1920 anordnade ännu en interiörutställning på Liljevalchs konsthall.
Helt naturligt sköts vid denna utställning de sociala synpunkterna något till
sidan för det rent individuellt konstnärliga, och utställningens karaktär av
estetiskt raffinemang å tout prix blev så mycket mera framträdande som
man nu lanserade den en smula blodlösa nyklassicismen som kom att bli
ett signum för svenskt — liksom för danskt — 1920-tal. Blev alltså
Verkstadens utställning ett njutningsmedel för en krets av invigda, så betydde
den nästa stora manifestationen en seger på bred front. Det skedde med
Jubileumsutställningen i Göteborg 1923, och den front, som då erövrades,
sträckte sig, kan man med någon överdrift säga, över hela den civiliserade
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Kostas från sjuttonhundratalets mitt stammande
traditioner att tillverka ett förstklassigt servisglas upprätthålles än i dag. De på planschen
återgivna glasen äro komponerade av Elis Bergh och utförda d A.-B. Kosta glasbruk i
Kosta 1933.
320
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
