Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Aftonstjernan». Det hotade växa fram en betydande svensk dramatik!
Ranft fortsatte sin medvindsseglats med att överta den ena teatern efter
den andra. Numro sex blev den nybyggda Oscarsteatern (1906). Två år
senare ansåg han sig mogen att överta själva Operan, men han lämnade
tillbaka den dyra leksaken efter två år.
Strindberg fullföljde sin medvindsseglats med att låta August Falck
grunda Intiman vid Norra Bantorget (1908). Teatern möttes av den
yrkesmässiga kritikens ovilja men blev en samlingsplats för den intellektuella
Stockholmsungdomen; den gav Strindberg anledning att skriva sin
innehållsrika dramaturgi, men slog efter två säsonger igen sina portar (jfr bd 11
sid. 300).
Det låg onekligen feststämning över sekelskiftets teater. Tiden var inte
så vred som den sedan blev, publiken behövde teatern, och det hölls ännu
balans mellan konstnärlig kvalitet och likgiltig förströelse.
I februari 1908 invigdes nya Dramatiska teatern vid Nybroplan. När
den gamla Lindebergska byggnaden vid Kungsträdgården gick samma väg
som det Adelcrantzska operahuset sexton år tidigare, var det definitivt slut
med traditionen från den gustavianska tiden. Och det inte bara i fråga
om husen. Organisationen var nu också en annan: ett slags mellanting
mellan privatkonsortium och statlig drift.
Det nya fina teaterhuset medförde knappast den storhetstid för
Stockholms teaterliv, som man hoppats på. Det verkade tvärt om, som om man
nu rott i land en tung skuta och ville pusta. En avspänning, som
återverkade också på konkurrenten Svenskan.
Nivån var emellertid oftast hög under denna förkrigsperiod. På bägge
teatrarna skapades många alldeles förträffliga föreställningar med ett
förfinat samspel mellan äldre och yngre skådespelarkrafter, alla inriktade på
ett nyansrikt spelsätt med frappant karakteristik av enskilda roller, ett
ka-raktärstecknande, som ibland kunde bli fräsande friskt och fräckt. Inte
minst från de unga, som nu framträdde i imponerande mångfald; några
av dem voro personligheter, som sutto inne med så djupa flöden av scenisk
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Tora Teje — »född att bära drottningmantel, stolt
nog att med lyft huvud slunga fram sin klagan mot stjärnorna» -— lade första gången
kritiken för sina fötter i det engelska strejkskddespelet -Kamp» (av Galsworthy) pd
Dramaten. Det var 1912. Sedan dess har hon på ett fascinerande sätt levandegjort många
av den dramatiska världslitteraturens stora — mest tragiska — kvinnor.
348
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
