Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skaparkraft, att svensk teater sällan sett dess like. När Tora Teje
framträdde i sin första större roll (i Galsworthys »Kamp»), verkade hon
närmast som en varning att nu stod man inför en ny tid, som skulle formas
av primitiva krafter därnerifrån folkdjupen. Hennes fortsatta utveckling
gjorde henne länge till det stora frågetecknet inom svensk teater. Tills så
småningom den primitiva styrkan i hennes genialitet gjorde det möjligt för
henne att både finna form och innehåll åt de klassiska passionsgestalterna
med deras mörka hetta och att bära upp den ena efter den andra av de
jätteroller, vari de moderna författarna sökt inrymma hela sin
kvinnoana-lys. Med aldrig svikande vitalitet och aldrig slappat skarpsinne har hon
spelat dessa än harmoniska, än sönderslitna kvinnogestalter, brutala,
cyniska, ömma, patetiska, ironiska, satiriska — alltid fascinerande.
Något av samma primitiva genialitet hade Ivan Hedqvist. Han kastade
sig över sina roller med en djärvhet och en förvandlingslust, som dittills
varit osedda hos oss, och han förlänade dem en övertygande auktoritet. Men
en alltför snabb självförbränning hindrade honom från att få den betydelse
i samtiden, som hans sceniska begåvning hade motiverat. Samma djärvhet
i karakteristiken som Hedqvist visade också Nils Arehn under sin likaledes
alltför korta bana.
Bland de nya personligheterna funnos också artister med den mjukaste
charm ,som Astri Torssell och Gunnar Wingård. Och så en dam med den
mest välbalanserade sunda kraft, Pauline Brunius. Hon fäste
uppmärksamheten vid sig först som ett typiskt tidens barn, i en rad Shawroller, och
hennes intellektuella klarhet och kvinnliga beräkningskonst gjorde henne
till den ideala framställarinnan av den engelska komediens gestalter. Men
den naturlighet med vilken hon trivdes i scenisk förstoring och svensk
magnificens skapade åt henne en ännu större popularitet i en rad
drottningroller och gjorde henne till den svenska teaterns charmanta värdinna —
slutligen också till nationalteaterns chef.
Alla dessa och flera till betydde tillskott av oanade möjligheter till den
svenska scenkonsten. De sammanfördes av skickliga regissörer som Gustaf
Linden och Gunnar Klintberg i en vårdad yttre regi. Men trots allt detta
goda, som löpte ut i föreställningar som »Professor Bernhardi», »Taifun»,
»Kamp», »Mrs Warrens yrke», »Moral» — så saknades nog sådana
överraskningar, som slogo till, lyste och värmde.
Det var dock under denna tid som, utomlands, konstnärers okuvliga tea-
349
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
