Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den svenska stumfilmens korta men obestridda rangplats i världens filmproduktion
skapades av två män: finlandssvensken Mauritz Stiller (till vänster), som även gått till
filmhistorien som den, vilken »upptäckt» och lanserat Greta Garbo, samt Victor Sjöström,
vilken alltjämt är verksam som skådespelare och regissör.
tion inom kulturlivet lyckades inte teatern skaffa sig. Det publiken mest
lyssnade till i fråga om teater, var nog ordet — teaterkris. Diskussionerna
fick sitt populära slagord i Harriet Bosses nödrop: »Thalia dör» (t923).
Spillror från berömda utländska teatrar eller hela ensembler, tyska,
ryska, franska, finska, landade då och då i Sverige. Åtskilliga goda
inhemska föreställningar skapades. Men Gustaf Collijns »Intiman» måste slå
igen (1921); avskedsföreställningen var utsökt: Tagores »Chitra» och
Lagerkvists »Himmelens hemlighet». På Dramaten gjorde de Wahl en av sina
mest överraskande omkastningar, från praktfulla farsfigurer till suggestiva
Pirandellostudier. Och på Svenskan gjorde Gösta Ekman en lika
förbluffande metamorfos, från sina sköna salongslejon och sina galna kungar till
Soldaten i »Graven under triumfbågen». Att det fanns liv i Thalias tjänare
— ett mystiskt, oanat, oprövat liv — den saken var tydlig.
Som ett äkta barn av sin tid skapade nu*också Karl-Gerhard, flankerad
av de två clownerna Lilly Ziedner och Calle Hagman, den revyform, som i
lika mån passade honom som hans publik, den svidande satiriska revyn.
355
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
