Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppstått en disproportion mellan de
skapande konstnärernas arbetsbehov
och publikens förmåga att ta emot.
Radion såväl som filmen har blivit
en ventil mot detta tryck. Betraktar
man den svenska teaterns
nuvarande situation mot bakgrunden av
den sociala utvecklingen, finner
man följande: Ehuru städernas
befolkning nu utgör femtio procent av
landets innevånarantal, medan den
för åttio år sedan utgjorde endast
tio procent, ehuru Stockholm under
dessa åttio år blivit fem och
Göteborg och Malmö vardera tio gånger
så folkrika, så har knappast någon
ökning skett av teaterproduktionen
i städerna.
Den allmänna omriktningen av
intresset till de mekaniska och
tekniska problemen har ökat
svenskarnas inneboende obenägenhet för att
Medan Ernst Rolf hos oss bragte
utstyrsel-och charmörrevyn till fulländning i sin art,
lanserade Karl-Gerhard ■— från 1919 — en
litterärt betonad, ibland fränt samhällssatirisk
revyform, som snart bildade skola men inom
vilken »den nordiske Aristophanes» själv
alltjämt är den obestridde mästaren.
syssla med människokunskap i dikt
och konst. Medan samtidigt det tålmodiga arbetet på rikets demokratisering,
på »folkhemmets» materiella förkovring har undanskymt en sådan
estetiskmoralisk angelägenhet som teatern.
Teatern har därmed helt naturligt mistat den plats, som den tidigare
haft i sällskapslivet och i folkets fostran. Medan publikens förströelsebehov
mättats av film, radio, tidningar, tidskrifter, sport.
Det är alltså icke ägnat att förvåna, att teaterns expansion uteblivit. Det
är snarast förvånande, i den givna situationen, att teaterintresset inte
alldeles försvunnit, utan tvärt om fortfarande omges med en nimbus av något
mystiskt lockande. Något som t. o. m. ideligen på nytt påfordrat
myndigheternas ingripande.
Detta ingripande har inte alltid varit välsignelserikt. 1919 pålades
teatrarna en nöjesskatt, som förstörde möjligheten till rationell teaterdrift. Och
1933 års teaterutredning ledde till att alla former av teaterarbete centralise-
359
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
