Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans mest betydande opus. Även som kompositör av romanser,
pianostycken och musikdramatiska inlagor har han hävdat sin nobla egenart.
Stenhammars jämngamle kollega Hugo Alfvéns (f. 1872) namn är intimt
förknippat med Uppsala, där han 1910—39 varit en klart lysande stjärna
såsom director musices. Som dirigent i O. D. och Allmänna sången har han
skaffat sig ett mångbesjunget äreminne i den svenska manskvartettens
historia och därmed kommit i intim kontakt med de bredaste svenska
folklager. O. D. har under hans ledning nått ryktet som landets mest
konstförfarna manskör. Men även Alfvén har framför allt inskrivit sitt namn i
vår musikhistoria i sin egenskap av tonsättare, och han kan utan tvivel
betecknas som en av Nordens skickligaste orkesterbehandlare. Redan i unga
år visade han ett levande intresse för de skilda orkesterinstrumentens
kapacitet och klangfärger, och efter sina studier på kontinenten, varunder han
bl. a. tog intryck av den germanska senromantiken och impressionismen,
kunde han i hemlandet framträda som en durkdriven
instrumentationstekniker av en Richard Strauss’ snitt. Hans orkesterverk, däribland fyra
symfonier, ett par rapsodier, framför allt »Midsommarvaka», tondikter, sviter,
festspel m. m., och även hans orkesterpartier i en lång rad kantater äro
alltid roliga att spela, då de olika stämmorna äro sällsynt effektfulla och
tacksamt skrivna för instrumenten.
Alfvén är en formellt överlägsen virtuos, som behärskar
kontrapunkti-ken, formläran och harmoniken i lika hög grad. I sin stil är han en
klangfärgernas mästare, som lika behändigt förstår att tillgodogöra sig den
svenska folkvisetonen som den internationella orkesterfärgen, och hans tonspråk
har för det mesta en osökt ursprunglighet, som verkar avväpnande, även i
de mest lättillgängliga partier. Hans berömda »Midsommarvaka», som hör
till de oftast spelade svenska orkesterverken, även i utlandet, har
karaktären av original, trots förekomsten av kända folkvisetemata, och deras
prunkande harmonisering och effektfulla instrumentering äro numera nästan
outplånligt förknippade med de kända folkvisor, som utgöra det stimule-
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Wilhelm Stenhammar är för de bredare folklagren
mest känd som tonsättaren av Heidenstams »Sverige», som för alla tider slagit rot i
svenska hjärtan och — trots att den ej är lätt att sjunga — blivit vdr inofficiella
fosterlands-hgmn. Av samtiden var Stenhammar också synnerligen högt skattad som utövande
konstnär — har var en virtuos av sällsynta mått och lät ofta höra sig från konsertestraden;
kongenialt tolkade han i synnerhet Mozart och Beethoven. — Oljemålning 1900 av Robert
Thegerström. Nationalmuseum.
372
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
