- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 12. De senaste årtiondena /
410

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vägväsendets utveckling, möjliggjord främst
genom bilskattemedlens oavbrutna ökning, har
även kommit turismen till godo. Billiga
kartor, väglappar, färdplaner och
ortsbeskriv-ningar göra det numera lätt att planlägga och
beräkna en färd — systemet av vägvisare och
avständsuppgifter tjänar inte minst turistiska
intressen (ovan: vägvisare i Malung, Dalarna).
— Tälta kan man göra nästan var som helst
i vårt land; på särskilt frekventerade orter
anvisas för övrigt — mot eller utan avgift —
särskilt iordningställda tältplatser, och ibland
kunna dglika läger räkna hundratals tält — men
allt flera turister följa en vägvisararm till
något av STF.s vandrarhem för att övernatta där.

dagens dominerande lantmän hittills
beträdt, då de sökt förbjuda
bilåkningen på så många vägar som
möjligt. Nej, öppna största möjliga del
af vägnätet för automobilen, men
stadga höga böter och eventuellt
fängelsestraff för öfverdådig
framfart. Vi sågo själfva huru mycket
förståndigare djuren ofta voro än deras
körkarlar, men tack vare vår
utmärkte chaufförs kloka
uppträdande, hände ej minsta olycka, oaktadt
vi mötte väl ett sjuttiotal skjutsar.»

Ett häståkdon skymtar på
af-stånd. Ett par kraftiga
trumpetstötar för att väcka skjutsbonden! Nu
blir det lif, hojtande med mun,
armar och piska. Vi närma oss i
sakta fart; nytt hojtande. Vi stanna
men med maskinen arbetande.
Vanligen hjälper hr Karlssons
oföränderliga: Såja, såja, pysen lilla; såja,
såja, pysen lilla — uttaladt i den
snälla, farbroderliga ton, som äfven
lugnar djuren. Hästen går sakta,
nosande, med viss oro förbi. Visas
större oro, slås maskinen ifrån och
då går det nästan alltid lätt nog, om
ej den åkande är alltför vettskrämd.
Men hvad är att göra, då man
störtar ur, spänner i våldsam fart från
hästen och försvinner till skogs
jämte denne, som kastar en sista
intresserad blick efter den nya
konkurrenten, innan han och dåren, som
leder honom, försvinna i skogens
ogenomträngliga dunkel.»

410

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:04:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/12/0488.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free