Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
turen, som från kontinenten över Syd- och Östsverige förde boskapsskötsel
och åkerbruk långt mot norr. Denna kulturs snabba framträngande har man
velat förklara därmed, att den tagit hästen i sin tjänst. Därmed hade den
också tillfört det äldre svenska bondelandskapet en väsentlig beståndsdel av
avgörande betydelse för uppkomsten av kommunikationsleder oberoende av
vattendragen: klövjestig samt ridväg och vagnsväg.
Stridsyxekulturens landskap har väl tidigt sammansmält med den äldre
bondekulturens. Båda ha de tillsammans trängt undan fångstens landskap
från de för odling lätt tillgängliga markerna i hela södra delen av landet.
Även utefter norrländska kustområdet och älvarnas nedre dalgångar trängde
bondelandskapet efter hand fram. Medan vid stenålderns slut större
sammanhängande områden av bondelandskap knappast funnits längre norr ut
än intill hällkistornas nordgräns ungefär utefter linjen Oslo—Örebro,
påträffas bondelandskap av större omfattning under bronsåldern ända upp
mot trakten av Skellefteå (jfr band 2, sid. 280).
Norr härom liksom i det inre av Norrland har den primitiva
fångstkulturens landskap dominerat ännu in i jämförelsevis sen tid. Inom västra
och norra Norge, mellersta och övre Norrland och Finland och ännu längre
åt öster påträffas tydligt iakttagbara traditioner om en primitiv hushållning,
i vilken ingå fiske, jakt, halvnomadiserande boskapsskötsel och
tillvaratagande av vilda örter och bär. Folk såväl av nordisk som av lapsk och finsk
stam ha ända fram mot vår tid ägnat sig åt denna hushållning, som erbjuder
stora variationsmöjligheter inom de växlande naturområdena från
Bottenhavets till Atlantens och Ishavets kuster med såväl skogsområden som fjällhed
och tundra. Det är mot denna bakgrund utvecklingen av norrlänningarnas
PLANSCHER Å MOTSTÅENDE SIDA. Överst (renhjord i Lapplandsfjällen): I detta
gigantiska naturlandskap, behärskat helt av fysiska lagar och förlopp, ter sig det mänskliga
inslaget som ett sällsamt vågspel. Den av lappen och hans hundar sammanhållna
renhjorden banar sig väg över de ödsliga vidderna trots yrsnö och köld och vargarnas hot.
Vilken säker naturkännedom, vilken strålande dristighet, vilken seg uthållighet
manifestera sig ej här, urgamla mänskliga egenskaper i verksamhet redan i urkulturernas
landskap. — Nederst (åker och villasamhällen vid Öresund): Människans landskap: — så
långt ögat när är varje kvadratmeter mark formad och behärskad av människohanden
och människotanken. Detta absoluta kulturlandskap imponerar genom sitt konsekvent
genomförda geometriska formspråk: räta linjer i vägar och gränser, rektanglar i åkrar
och tomter, kuber i byggnader. Det synes mekaniskt och abstrakt. Och det är också
upplagt med linjal och diopter efter skifteslag och byggnadsstadga. Men bakom linjespelet,
som markerar mötet mellan plogkulturens gårdar och stadsbebyggelsens tomter, döljer sig
människans oavlåtliga strävan mot lagfäst samhällsordning och fredat, produktivt arbete.
Foton Flygvapnet.
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
