Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
litik, som sökte tvinga bönderna att koncentrera sig på gårdsbruket. Att en
koncentration också så småningom genomfördes sammanhänger emellertid
säkerligen också därmed att fiske och jakt till slut dock ej gåvo på långt
när samma avkastning som tidigare.
Ett icke oviktigt bidrag till odlingens utbredning lämnades under
Vasatiden av till skogstrakterna i Mellansverige inflyttade finnar. Särskilt
betydelsefull var finnarnas kolonisation fram mot 1630-talet, men även senare
kolonisation har förekommit. De finnmarker, som sålunda bildats, ha i ej
ringa grad präglats av finnarnas svedjemetoder. Men även s. k. »lösfinnar»,
som ägnat sig uteslutande åt jakt och fiske, ha invandrat redan mycket
tidigt och då återfunnit sitt hemlands fångstlandskap i de norrländska
ut-markerna. En annan främmande folkgrupp har varit vallonerna, som under
Gustav II Adolfs regeringstid inkallades till en del svenska järnverk.
Självständig betydelse för någon svensk landskapstyp ha vallonerna dock
knappast haft, men de ha bidragit till det svenska brukslandskapets utformning.
Härmed ha vi i korthet tecknat de allmänna dragen i
landskapsutveck-lingen intill tiden för skiftet och de stora jordreformerna, som kunna sägas
börja med storskiftet vid mitten av 1700-talet. Frihetstidens intresse för
lantkulturen hade förberett den lagstiftning och de reformsträvanden, som
sedermera under 1800-talet skulle komma att helt förändra bilden av det
från äldre och äldsta tid nedärvda svenskft kulturlandskapet.
Vi skola nu med några exempel från skilda delar av landet belysa de
viktigaste äldre kulturlandskapstyperna, sådana de träda oss till mötes i
arkivalier, kartor, reseskildringar etc. från 1700- och 1800-talen. Även några
alltjämt iakttagbara relikta former av äldre landskapstyper skola anföras,
för att därmed bilderna av det förgångna må bli mera påtagbara och levande.
I stort sett fördela sig de äldre svenska kulturlandskapstyperna på tre
kulturgeografiska områden: ett sydligt område med jämförelsevis täta
bygder omfattande Götaland och Svealand upp till sydgränsen för
fäbodväsendet; ett nordligt område med glesa bygder sträckande sig mot norr genom
nordsvenska barrskogsregionen upp mot den svenska fasta bebyggelsens
övre gräns; slutligen nomadernas område ovan odlingsgränsen.
Redan under medeltiden synas de viktigaste kulturlandskapen inom det
sydsvenska området ha varit fullt utbildade. Förändringarna ifrån denna
tid fram till mitten av 1700-talet ha ej inneburit något väsentligt nytt. Så
gott som hela området har dominerats av bondelandskap, av vilka tre hu-
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
