Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RISBYGDENS LANDSKAP.
På sin färd från Landskrona mot Hälsingborg har Linné vid Råån
noterat en plötslig förändring i landskapets karaktär. »Norr om denna ström
fick landet ett annat utseende, och blev buskigt, där Skåne slätt försvann.»
Vad var det för landskapsbild, som här mötte? Icke slättens alltså, icke
heller skogsbygdens. I äldre handlingar beskrives denna särskilda bygdetyp
under den talande benämningen risbygden.
Denna benämning är endast bekant från Skåne. Men risbygdsliknande
landskapsbilder kunna spåras i övergångsområdena mellan de stora
slättbygderna och skogsbygderna i Östergötland, Närke, Västergötland och även
i närheten av mindre slättbygder i denna del av landet. Vad som här säges
om risbygdsförhållandena i Skåne har alltså även en tillämpning på
områden inom stora delar av Götalands centralbygder.
Först karakteristiken av risbygdshushållningen och dess viktigaste
marktyper har givit oss fasta etnologiska utgångspunkter för klarläggandet av
lövängens begrepp.
Linné har i Skåne sett och beskrivit ett flertal landskapsbilder av
löv-ängstyp, vars problem han antytt men ej löst. I trakten av Össjö gör han
sålunda följande anteckning: »Landet var jämt avdelt av naturen med
buskar och lundar emellan fälten, som voro högre eller lägre, men över allt
stenfrie. Ängarne stodo således utsirade med de vackraste lövträn, ek, asp,
hassel, sälg. Här fattades intet annat till åker än endast plogen. Härligare
land kunde icke naturen avbilda, än det, som här är emellan slätten och
skoglanden; intet land i Europa överträffar denna ort i fägring och
behage-lighet, i milt klimat och fetma».
En liknande landskapsbild har mött Linné i trakten av Hälsingborg, vid
Västra Ramlösa, Filborna samt längre in mot Söderåsen. Bylandskapet vid
Filborna skildrar han så: »Landet, sedan man passerat fältet nordost om
staden, på vilket actionen stod 1710 emellan Danmark och Sverige, blev
uppfyllt med buskar och lövträn, som växte helst och självmant vid
gärdesgårdarna, att minsta besväret kunde här göra de härligaste häckar. Landet var så
utsirat med de skönaste lövträn, att man icke täckare kunde sig föreställa».
Men varför har då ej plogen satts till denna stenfria, bördiga jord? Har
då icke åkern alltid varit målet för markutvecklingen inom
bondelandskapets områden?
Av kamerala akter och andra äldre handlingar synes framgå, att åkern
33
Sv. folket genom tiderna XIII.—3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
