Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mensamt hägn, vilket ofta skedde, då man här på den träd- och rislösa
slätten hade mycket svårt att få tillräckligt med gärdsle till varje särskild lycka,
förelåg givetvis en slags vång, i vilken odlingen skiftesvis gick fram.
Sådana vångar, upptagna på utmarken, kallades »utvängar».
Vi ha alltså här inom hedområden en tydlig parallell till den
skogslyc-kornas utveckling till vång, vi ovan beskrivit från skogbevuxna områden.
Närmre de av Tacitus i »Germania», kap. 26, skildrade
odlingsförhåf-landena hos germanerna torde vi ej på något svenskt område kunna komma,
ej heller närmre den landskapstyp, som synes ha varit förknippad med
dessa primitiva odlingsförhållanden. »På lägre kulturstadier erbjuder
endast stäppen de lämpliga livsbetingelserna men icke i dess extrema
utformning vid övergången till öken, utan där den gränsar till ett skogsområde. —
Våra husdjur, våra sädesarter med tillhörande ogräs, hela vår kultur visar
hän på stäppområde såsom dess urhem.» Denna teori, uppställd av R.
Gradmann, har vunnit flera forskares anslutning, och det har framhållits,
att såväl i Mellan- som i Nordeuropa skoglösa, stäpp- eller hedartade
områden kunnat finnas kvar fram mot yngre stenålder, då boskapsskötande
och åkerbrukande människor kunnat taga dem i besittning.
BONDELANDSKAP OCH NOMADLANDSKAP I NORRLAND.
När komministern Magnus Nordenström i Stöde i Medelpad i inledningen
till sin 1769 påbörjade sockenbeskrivning skall karakterisera
lanthushållningens villkor i socknen, säger han bl. a.: »Där skog, sjöar,
slåttelägen-heter med mera sådant finnes, gives redan något underhåll, intill dess
åkerland kan upptagas». Kortare kan man ej sammanfatta odlingens och
därmed även kulturlandskapets allmänna utveckling i norra delen av vårt land
från fäbodväsendets sydgräns vid Dalälven upp till nomadernas område
ovan odlingsgränsen. Jaktvonorna på skogen (fångstplatserna med gillren),
de avlägsna fisketräsken, slåttesmyrarna och lötgångarna (naturliga
betesmarker kring fäbodarna) voro länge det viktigaste man hade att tillgripa
till livets uppehälle och skatternas utgörande. I kustlandet, i bygderna kring
Siljan och Storsjön och i de nedre delarna av älvdalarna blevo väl
åkerlanden efter hand nog så betydelsefulla. Men århundraden igenom måste
statsmakterna arbeta med sin skattläggningspolitik för att även där hålla
bönderna till verkligt åkerbruk och få dem att inskränka sina alltför långa
färder för jakt och fiske och foderfångst i avlägsna skogsmarker. Koncentra-
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
