Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av små odlingar med åker, pelto, samt tulenmaa eller eldsland, svedja,
nära boningsplatsen. Under loppet av 1500-talet sätter emellertid
storsvedjebruket in med hjälp av gaffelplogen och kask-landskapet,
stor-svedjornas landskap, börjar framträda på utmarksskogarna,
erämaaom-rådena eller ärjemarkerna, som den svenska termen löd. Den finska
kolonisationsmetoden innebar bl. a. alt den yngre generationen drevs bort av
den äldre för att långt från fädernehemmet grunda ny bebyggelse. Gärna
valde man då ut åt sig en frostfri ås med ett vatten nedanför — finnens
typiska livsrum. Men fiske, jakt och djurfångst på ärjemarkerna var och
förblev en viktig inkomstkälla för finnarna i Sverige såväl som i Finland.
Något åkerbruk upptogo finnarna i Stöde socken ej, förrän allt
svedjeland var i det närmaste förbrukat. I början uppförde finnarna åt sig
rior ute i vildmarken, där de torkade rågen, tröskade och brände halmen.
De levde »överflödigt av sitt rågbröd och brännvin, av fisk och villebråd».
Men kaskilandskapet — storsvedjans landskap — kunde ej i längden
upprätthållas. När »uråldrige skogen således var avbränd» och odalbönderna
fram på bygden började slå vakt om sina rättigheter på skogen, blev
finnarnas utrymme inskränkt inom bestämda rå och rör. Skogsrågen kunde
nu ej räcka till för finnens bakugn och brännvinspanna, och man måste
övergå till mera fast åkerbruk. Sandhedar vid sjöar eller på höjder,
inblandade med släta klapperstenar och någon mojord, var det enda, som
inom finnmarkerna fanns att tillgå. Här plöjes nu med finnens egen plog,
gaffelplogen med tvekluven plogbill. Denna nedmyllar ej gräset, halmen
eller gödseln utan för allt sådant ut till åkerrenen, »och ser det åkerbruket
ut ungefärligen såsom svins bökande». Vad äng beträffar utgöra myrar
och träsk finnarnas mesta slåtter, och härvidlag ha finnarna sina
särskilda metoder, varför deras landskap blir, även vad denna mark beträffar,
särpräglat.
I Norrland, särskilt i Lappland, äger emellertid även en rent svensk
kolonisation rum under 1600- och 1700-talen, förande
kolonisationsland-skapet långt in i vildmarkerna. Detta landskap är emellertid alldeles
särskilt intressant, därför att det grundlägges inte såsom finnarnas på
storskogen med rågsvedjan utan följer den norrländska bondeodlingens
urgamla kolonisationsmetoder. Den första bebyggelsen grundad på
naturliga ängar vid älvsträndernas näs och holmar och understödd av fiske och
jakt, strandängsbebyggelsen eller selbebyggelsen (sel är lugnvatten i älven,
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
