Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
postens tempo. Ord som telefon, bil, bio, radio äro tydligen otjänliga att
läggas till grund för en indelning av Sveriges dialekter, däremot kunna de
många uttryckssätten för att spänta ved ge upplysningar om
dialektskillnader, t. ex. spinka i Skåne, spinga i Halland, Blekinge, Småland,
Väster-och Östergötland, spinta i Blekinge och Småland, spilka och spjälka på
Gotland och flerstädes i Norrland, spika i Värmland, Dalsland och
Bohuslän, i sistnämnda landskap även spiga och spicka, i Dalsland även spickra
samt spänta i Mälarlandskapen, Närke, Dalarna.
Man skiljer mellan 1. sydsvenska mål, 2. götamål, 3. sveamål, 4.
norrländska samt 5. gotländska mål.
1. SYDSVENSKA.
Hit hör skånskan, till vilken ansluta sig målen i Blekinge, södra
Halland och södra Småland, alltså till större delen bygder, som ha tillhört
Danmark.
I likhet med danskan ha också dessa dialekter »tunt» / i t. ex. ordet
kalv. I det övriga Sverige — dock inte på Gotland — förekommer »tjockt» l,
vilket också ersätter gammalt rd, t. ex. i bol ’bord’, gäl ’gård’, Hin håle ’den
hårde’, i fjol, i fornsvenskan i fiordh. I sydsvenskan har i detta fall d fallit
bort, och man säger bor, går, i fjor. Det sydsvenska r är »skorrande»
liksom det danska, det bildas genom vibrationer hos tungspenen och inte med
tungspetsen. Vibrationerna kunna ibland ersättas av friktion mellan bakre
delen av tungan och gommen. Det sydsvenska r har en tendens att sprida
sig. I dialekterna i Västergötland, sydöstra Värmland upp till Ransäter vid
Klarälven, norra Småland och Östergötland förekommer det vid sidan av
tungspets-r efter en viss fördelning. Det skorrande r är inte en urgammal
företeelse. Det har sannolikt utgått från Frankrike, där under tidernas lopp
så många andra modeföreteelser haft sitt ursprung, och därifrån spritt sig
över bl. a. Tyskland och Danmark-Sydsverige. I alla dessa tre länder finns
det äldre tungspets-r bevarat i mindre centrala bygder, för Danmarks del
bl. a. i Jylland och för Sveriges del t. ex. i Göinge i Skåne.
Sydsvensk och dansk är övergången av p, t, k till b, d, g i ord som
gaba ’gapa’, åda ’äta’, kaga ’kaka’. Företeelsen går dock utanför det
sydsvenska området, den följer västkusten t. o. m. Bohuslän, och utmärker
också en sydlig kustremsa i Norge. För de sydsvenska målen betecknande
är vidare diftongeringen i stain ’sten’, gau ’gå’, laung ’lång’ m. fl. Den sak-
120
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
