Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skojin ’skogen’, drändjin ’drängen’, ditje ’diket’, som går ända ner till
Uppland, Västmanland och Värmland. Huvudtrycket i sammansatta ord vilar
ofta på sista leden, t. ex. kaffepanna, förefaller. Liknande betoning finns
också i Uppland och i Skåne. Man observerar vidare presensformen han bit,
spring ’han biter, springer’, med r-bortfall. Adjektivet är oböjt i pluralis,
då det står som predikatsfyllnad, t. ex. dom e stor ’de äro stora’. Dom eller
däm ersätter di såsom personligt pron. ’de’, vilket för övrigt är fallet ända
ned till Mälaren. Infinitiv av måste förekommer: om jag skulle masta göra
det. Detta gäller även Uppland och Finland. Jag tycks minnas ’jag vill
minnas’. Flera av de drag, som anfördes som typiska för uppsvenskan i
motsättning till götamålen, delar denna med norrländskan.
Några norrländska ord äro fil ’tätmjölk’, kuse ’skalbagge m. fl. insekter,
även orm’, mylter ’hjortron’, sel ’lugnvatten i älv’, stenbit ’bäckforell’.
JÄMTSKA. Offerdal mellan Nåldsjön och norska gränsen. (»Sv. Landsmål». 1923. H. 2.)
De va tvo Röänsbönner1), såm skull sta å järä opp nånn hannel mä
prosten Berlin, å når dåm va på veg dit, så kåmme dåm överens, attin2)
dåm skull försök å luur-n3), å når dåm kåmme dit, så jeck en4) een ta5)
dåm inn, å n ännren6) stane där i färstun. Åm i litä stråkå7), så haadd
prosten nå eern8) ut, å når hän9) kåmme diti färstu, så troodd bonn, såm sto der
i mårskrän10), attin de va kamraten häns å saa: »Belle11) du luur-n?»
Förklaringar: ’) bönder från Rödön, 2) att, 3) lura honom, 4) den, 5) utav, 6) andre,
7) stund, 8) ärende, *) han, 10) mörkret, 11) kunde. Märk exemplen på vokalbalans och
till-jämning (utjämning): järä, sträkå, försök, luur. De heter däm, inte di.
NORRBOTTNISKA. Nederkalix och Töre socknar. (H. Rutberg i »Sv. Landsmål». 192A.)
Hå i säjtt nann lill-åukånna höund? (Har ni sett någon liten okunnig,
d. v. s. främmande, hund?)
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Alltjämt pågår upptecknandet av dialekter på ort
och ställe av vetenskapligt utbildade upptecknare (ibland tages även fonografen till hjälp).
Det är i sista stund, som detta upptecknings- och räddningsarbete intensifierats, eftersom
det numera i allmänhet blott är den äldsta generationen, som talar ett genuint bygdemål.
För insamlandet, bevarandet och bearbetningen av uppteckningar rörande de svenska
folkmålen (och folkminnena) finnas i vårt land tre landsmälsarkiv, ett i Uppsala, inrymt i
universitetsbiblioteket, ett i Lund i universitetshuset och ett — Institutet för
ortsnamns-och dialektforskning — i Göteborg. Uppsala landsmälsarkiv, som år det största,
upprättades 191A på initiativ av Herman Geijer. Materialsamlingarna, som också innehålla
värdefullt folkloristiskt och etnografiskt material, utnyttjas åven av forskare på dessa
områden, och forskningsresultaten framläggas till stor del i den av J. A. Lundell
grundlagda, av landsmålsarkivet utgivna publikationen »Svenska landsmålen». — överst:
folk-målsupptecknare i arbete i Gästrikland; nederst: stora forskarsalen i Uppsala
landsmåls-arkiv.
128
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
