Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Grebba lilla vill tu Jeppa ha,
sau faur tu ölla mina penga.
Ingen bäder here kan tu ta
blan ölla vaura bya-dränga.
Inte ska tu vara rädd för bo
för jag har meed o gi de,
bo faur o svin o ög o ko,
o geder mä da vil ja si de.
Jag ä sau goer som mören milk,
0 inte ä jag meed stränge,
mitt haur dad ä sau fint o blött som silk,
1 lål dad fladrar o hänge.
Sau si me nu es du kan gau an,
o es du tycke om karen,
o vill tu ha me te fäisteman,
sau blöir jag glaer som daren.
Es du nu ville gi meg ja,
o räcka näfven te tegen,
piromen had da vore bra,
sau slapp jag änkliga-legen.»
I Adam Jordan Kroger ha vi i själva verket den förste mera betydande
poeten på landsmål i svensk litteratur. Han har tydligen inte bara känt
sig som tillfällighetsskald. När man läser honom, kommer man osökt att
tänka på modern skånsk dialektdiktning.
*
Den under senare hälften av 1700-talet i svenskt kulturliv härskande
strömningen, den av den fransk-klassiska smaken bestämda upplysningen,
saknade sinne för det folkliga, vilket givetvis bidrog till att
landsmåls-dikten endast tåldes som ett skämt. Annorlunda blev inställningen, sedan
romantiken slagit igenom under början av det följande århundradet. Dess
företrädare drevos av ett varmt intresse för allt, som hörde samman med
folkets liv. Särskilt gällde detta intresse alla utslag av folklig diktning.
Visor och sagor, som levde hos allmogen, upptecknades, utgåvos och
efterbildades. Vid detta insamlingsarbete gick man inte helt förbi det man fann
av litteratur på landsmål. Det synes främst ha varit de studerande vid de
båda universiteten, som uppmärksammade allmogens språk och diktning,
vilket är naturligt, då det stora flertalet av dem genom födsel stod nära
något bygdespråk och åtskilliga hade lärt en dialekt som första språk. Den
äldre, av akademiker odlade landsmålsdiktningen var säkert ej bortglömd.
Några decennier fram på 1800-talet började en och annan använda dialekt
för nationsvisor. Carl Thorsten örtenblad, som blev student i Uppsala 1836,
skrev på en melodi från sin hemprovins en majsång för Värmlands nation,
där han i en bonddrängs namn sjunger om arbete och kärlek:
»Se’n vill jag leka rosen med jänta mi så rar,
Och kutte i quadriljen som herrskap par om par,
136
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:05:07 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svfolket/13/0160.html
