Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En av de första som gjorde landsmålen till
föremål för ett vetenskapligt studium var
författaren till »Vår end och virdarha», Gunnar
Olof Hgltén-Cavallius. 1837 disputerade han på
en avhandling >Vocabularium Vaerendicum»,
och genom sitt ovan nämnda klassiska
huvudverk har Hgltén-Cavallius räddat undan
glömskan mgcket av sitt landskaps rika sagoskatt.
Oljemålning av J. A. Wetterbergh 1842.
Smålands museum, Växjö. — Hyltén-Cavallius var
en av de ledande inom Svenska
fornminnesföreningen, som 1870 höll sitt första allmänna
årsmöte i Växjö under hans ordförandeskap.
Mötet, som här ses lyssna till Chr. Eichhorns
föredrag i Kronobergs ruin, hade även de
svenska ordspråken på programmet.
Med sin oförskräckta kläm och
sprittande fart äro Dahlgrens visor
typiska uttryck för den sorglösa
glädje, som tillskrives det
värmländska kynnet. Och med sina visor,
som Dahlgren länge själv
betecknade som lappri, grundläde han den
moderna svenska
landsmålslitteraturen. De följande dialektdiktarna
äro direkt eller indirekt hans
lärjungar.
Det intresse för den folkliga
kulturen, som gjort sig gällande under
romantiken, kom att ytterligare
förstärkas av de djupgående
förändringar, som efter mitten av seklet
träffade livet på landet. De gamla
byalagen med sina uråldriga seder
sprängdes genom reformer inom
jordbruket och den begynnande
industrialiseringen. Den förbättrade
folkundervisningen begynte tränga
undan bygdemålen. De nya
kommunikationsmedlen bidrogo till att
utjämna olikheten mellan stad och
landsbygd. Inför den fara, som
hotade det fäderneärvda i allmogens
tänkesätt, bruk och tal, började man
på akademiskt håll att göra
sammanslutningar i syfte att hålla vid
liv och bevara resterna av den
gamla bondekulturen.
Fornminnesföreningar uppstodo, som samlade
föremål av skilda slag. För
upptecknandet av folkmål och
folktraditioner bildades vid de båda
140
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
