Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till en början betraktade Henrik
Wranér sina historier på skånskt
landsmål som litterära biprodukter,
men på grund av den framgång, de
hade, koncentrerade han sig
alltmera på denna form av diktning
och blev så en överdådig
landsmåls-författare, som ännu i dag har sin
trogna publik. — Fotografi.
Ave — Eva Wigström — har genom
sitt rika, inte minst folkloristiskt
givande författarskap och som
upp-tecknare av »Sagor och äventyr» pä
skånskt landsmål sin givna plats i
svensk kultur- och litteraturhistoria.
Trägravyr 1894 efter fotografi.
lynne», som utgick med sexton häften åren
1883—85, gav ett urval av den folkliga
litteraturen i sin tidnings spalter.
Huvudavdelningen i varje häfte hade den
betecknande titeln »Landsmål och folklif».
Utmärkande för den äkta folklivsbilden var
enligt Svahn, att den var »framgången ur
en lika förtrolig bekantskap med som
innerlig kärlek till det lif, den vill skildra».
Denna karakteristik var gjord med särskild
tanke på Svahns förnämste bidragsgivare,
lundastudenten Henrik Wranér
(1853—-1908), själv framsprungen ur folket som
son till en fattig byskomakare på
Simris-hamnsslätten. Wranér, som i likhet med
Dahlgren förgäves sökte förverkliga sin
ambition som riksspråksskald, har haft
samma grundläggande betydelse för
lands-målsprosan som värmlänningen för
lands-målspoesien. Wranér kunde bygga på en
rik skatt av vad han som pojke sett och
hört av livet på landet i sydöstra Skåne.
Han hade lagt på minnet många
»pascha-sor» — detta genom Fröding bekanta ord
förekommer, synes det, först hos Wranér
som beteckning på anekdot ur bondelivet.
Det vanliga var, att han lade sin berättelse
i munnen på någon av sina figurer. Han
hade en ovanlig förmåga att återge
lant-bornas sätt att tala. Ibland tog
framställningen form av en dialog. Replikerna äro
kostliga. Ett stående inslag är ordspråket.
Impulsen till sitt landsmålsförfattarskap
har Wranér tydligen fått som medlem av
en landsmålsförening i Lund. Han utgav
under 1880-talet en rad häften, såsom
»Stuesnack och slätteslams» (1884), »Gå-
144
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
