Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Smålänningen J. A. Göth, småbrukare — med
medalj för odlingsflit — och författare i en
person, en numera icke alldeles ovanlig
kombination, har nått en betydande popularitet
genom sina skildringar ur småländskt
folkliv. —- J. A. Göth hemma hos sig pd Feremo
i Brads socken. Oljemålning av Sven Joann.
mälaren hänvisar till att skriften
fått lovord från skilda håll, bl. a.
av Dahlgren, om vilken det något
förbehållsamt heter, att han »torde
vara den främste af alla
auktoriteter på detta område». Det synes ha
varit över utländsk dialektdiktning,
som Fröding fördes till sin egen.
Under sin vistelse i Tyskland 1889
—90 fängslades han av plattysken
Fritz Reuter och skotten Burns. Han
översatte en del av den senares
visor och utgav senare en biografi
över honom. Det var först, när han
på hösten 1891 för andra gången
inträdde i »Karlstads-tidningens» redaktion, som han började skriva på
dialekt. Han fortsatte därmed flitigt under de tre år han stannade kvar i
tidningen. Efter ett år infördes en särskild rubrik för dessa Frödings
bidrag: »Historier å paschaser på vårat mål tå Akson». De första åren skrev
han så gott som genomgående bara prosa på landsmål, senare också några
dikter. Han utgav två samlingar »Räggler å paschaser», 1895 och 1897.
En del av de dikter, som ingå i dem, hade först varit skrivna på riksspråk.
Han tvekade tydligen, innan han använde dialekt i poesi.
Fröding har, såsom han själv påpekat, i sin landsmålsdiktning anknutit
till sina värmländska föregångare, Dahlgren och Svartengren. Den förre
har han skrivit en essä och en dikt om. Det är förklädd till bonde som han
meddelar sina verser och berättelser. Han har utnyttjat egna iakttagelser
och minnen men också vad han läst och särskilt vad han hört av andra,
främst den ovannämnde rättaren hos en av hans systrar, till vilken han
tillägnat den första samlingen »te tack för all di gla stunner ja hatt tå hanses
berättningskönst». Det finns åtskilligt traditionellt i Frödings ämnesval,
t. ex. frieri och fanter, men han varierar det övertagna med formellt
mästerskap och självständig uppfattning. Den sociala motsättningen på
landsbygden framhäves starkt av Fröding. I sin uppsats om Dahlgren påpekade
han, att mycket av dennes dikt hade något av »den värmländske
herremannens litet nedlåtande göra-narr av det bondska». Ibland hade driften,
menade Fröding, gått väl långt för att kunna gälla som en framställning av
148
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
