- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / Översikts- och registerband /
191

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förbindelser med mängder av bilar och bussar blivit så mycket mera
betydande.

Vi passera Bodafors, ett litet stadslikt samhälle, som egentligen skapats
av en enda tillverkningstyp — Bodaforsmöblerna —, och Sävsjö, som
alstrats av järnvägarna och dragit till sig köpenskap och näringsflit av olika
slag liksom även ett sanatorium. Vi glida in i Kronobergs län. Den
småländska träförädlingen och möbeltillverkningen får här nere sällskap med
glasbruk och glassliperier. Moheda är bara by, men ganska stadslik med
sina handelsbodar, hantverkerier och småindustrier samt hotell — utefter
denna linje och andra linjer härskar god tillgång på sådana, hurudana de
nu äro, medan de saknas och näppeligen behövas i städer, eller, rättare
sagt, i bistäder som Sundbyberg, Lidingö och Mölndal.

Alvesta, som är beläget vid ett gammalt landsvägsmöte, blev en
betydande järnbanestation. Härifrån strök järnvägen till Växjö och Karlskrona
såväl som till Kalmar, medan längre fram Borås—Göteborgs-linjen här
häktades vid: stålstrålen löpte rakt nog i sydostlig riktning från handelsflottans
västkustmetropol till örlogsflottans huvudfäste. Med sitt bryggeri och
mejeri, sina läkare, tandläkare och sin veterinär, sitt apotek, sina bankkontor,
sitt tingshus, goodtemplarhus, folkets hus och missionshus, med sin
kommunala mellanskola utgör Alvesta ett typiskt stationssamhälle.

För några minuter låta vi blicken glida ut över hela länets »urbanism».
Växjö, Värends gamla huvudort, stifts-, läns- och skolstaden med sina
minnen, bildstoder och märkliga byggnader, har blivit modernt nog. Staden
gynnas av genomlöpande och tillstötande järnvägar. Antalet handlande och
hantverkare är stort. Men den industriella verksamheten är ingalunda
mångsidig eller blomstrande. Den vidgade stadens inbyggareantal närmar sig
16,000. Äntligen har en stad nummer två kommit till — Ljungby. Men för
övrigt är länet översållat av köpingar, municipalsamhällen och
industriorter, som ännu icke antagit den administrativa enhetens karaktär. Det
dunkar, gnisslar, sprakar, viner från mångfalden av bruk och fabriker.
Folkhoparna äro ej stora, men så mycket talrikare; dock kan knappast mer än
en sjättedel av inbyggaresiffran räknas som stadslig.

Ned mot Skånelandet fortsätta vi. Hässleholm är Göingebygdernas
medelpunkt, en nystad, med 5,000—6,000 människor inom hela sitt område
och för övrigt kringringat av relativt folkrika orter. Hit löpte flera gamla
landsvägar, men de voro (enligt Nelson) inte samlade i en enda punkt.
Detta blev däremot händelsen med järnvägarna. Påfallande stora skaror

191

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:05:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/13/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free