Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nyfikenheten in på nya banor, skapade nya föremål för utmärkelselusten.
I detta sammanhang skall endast betonas, att inom tidigare skeden vart på
sådana här orter sporten framför allt idkad och omhuldad av yngre män,
tillhörande de övre klasserna eller strävande upp till dem.
Nykterhetsföreningarna omfattade ju handels- och tjänstemän; deras nyförvärv fram emot
och efter sekelskiftet hämtades främst och mest nedifrån. Inom de fria
religiösa församlingarna blevo medelklasstyperna allt talrikare. De
typernas ekonomiska och sociala intressen sipprade från de övre skikten, medan
deras kultur- och levnadsatmosfär ofta härrörde från de lägre
samhälls-regionerna. Teaterföreställningarna, vanligen givna i goodtemplarlokaler,
drogo ju folk ur alla klasser, ur olika politiska partier. Och genom
stock-holmsensemblernas landsortsturnéer gästade en och annan av våra mest
berömda scenkonstnärer — exempelvis — Bollnäs och Ljusdal. De populära
föreläsningarna hade åtminstone till ett stycke in på detta århundrades
tredje lustrum förmåga att samla åhörare och åskådare från skilda stånd,
villkor och åsiktsläger. Och ofta var det folkskollärarna, som glatt, tåligt,
uppoffrande buro den verksamhetens bördor. Från ett besök i en västsvensk
köping, den där sedermera vart stad, bevarar den, som skriver detta, minnet
av en frälsningssoldats entusiastiska uttalande om sådana föreläsningar:
»Både Guds barn och djävulens barn kan gå dil». — Den kringfarande
svensk-amerikanske pastorn, som vevade fram de rörliga bilderna på den
vita duken i det mörka rummet, förebådade biografen. Men ingen anad»,
huru pass snart denna skulle samla hundratusende svenskar utan hänsyn
till börd, bildning eller belägenhet i gemen.
Några vida klyftor gapade egentligen icke mellan de olika klasserna. Det
var bara remnor, som löpte. Men dessa förmådde ändå ge sig till känna;
och ibland skvalade lite smutsigt vatten utefter dem. Ämbetsmännen och
de övriga intellektuella yrkesutövarna med juridisk och annan
högskole-bildning blevo en smula talrikare, i den mån högre läroanstalter inrättades.
Någon avsevärd kvantitet bildade de dock inte. Stats- och
bolagstjänstemän-nen hade mycket skiftande inkomster; inåt måste de ta hänsyn till
rangordning och allehanda distinktioner. Men de ansågos — och framför allt
ansågo de sig själva — tillhöra eller vara på väg mot överklassgruppen. Och
till den fingo även handelsmännen räknas. Det skedde dock med vissa
förbehåll, vilka lätt nog undanröjdes, om vederbörandes pekuniära resurser
satte dem i stånd att hålla ett rikligt dukat, åtskilligt glasbesatt bord.
Förbi Bräcke, vars liv och puls är i hög grad beroende av tågmöten och
219
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
